Musikensemblen Vox Luminis. Första gången jag hörde dem var häromdagen när de vaggade mig till ro med hjälp av Johann Michael Bach i Klassisk förmiddag, och just nu lyssnar jag på deras framförande av Johann Sebastian Bachs mässa i H-moll. Saknar adjektiv för att beskriva hur bra de är. Och hur bra J.S. är förstås.
Husflugan som tycks ha flyttat in hos oss verkar hålla med. Jag har erbjudit vår lilla Musca domestica massor av chanser att försvinna samma väg som hon/han trängde sig in. Men icke. Här sitter det lilla flygfäet och kastar lystna blickar på mitt vinglas medan den svajar i takt till musiken. Eller har den lilla pesthärden redan lyckats smyga i sig några klunkar av min dyrbara tröst?
Är nämligen ofattbart less på somliga ting som har med jobbet att göra. Så less att jag tycks ha drabbats av en existentiell kris. Jo tack, välfärdsproblem i kubik, men min hjärnas kemiska kommunikationssystem skiter i logiken och bara signalerar ”deppa deppa deppa!” nonstop. Svinjobbigt. Men Bach hjälper.