Satt i kvällssolens sken igår, på en kulle, och sträckläste senaste (försummade) numret av Skriva. När jag jämför min hållning till alla dessa författarreportage och -tips med den glöd som drev H.C. Andersen framåt trots allt knäckande motstånd han mötte så anar jag att jag är ämnad för något helt annat än eget romanskrivande. Japp, jag håller på att fördjupa mig i texter av och om Danmarks sagofarbror, som faktiskt även skrev en ohemul massa romaner, noveller, dikter och teaterpjäser.
Eller så är det bara dagsformen som talar. Acklimatiseringen till hemmavardagsmiljön pågår fortfarande, och det var inte ens jätteroligt att blåsa ut hjärnan på gymmet idag. Men 4 kilometer på 20 minuter medan Vivaldi höll takten (det stod mellan honom och Almedalsveckan på radion), det får väl ändå räknas som okej…?