Man kan snöa in totalt på alla underbara bilder som Hubble har hunnit ta av ”universet – en uendelighet av stjerner og planeter” för att tala med Bröderna Dal.
Dyk in, sväva iväg, uppslukas.
från uppdrag till resultat
Man kan snöa in totalt på alla underbara bilder som Hubble har hunnit ta av ”universet – en uendelighet av stjerner og planeter” för att tala med Bröderna Dal.
Dyk in, sväva iväg, uppslukas.
”Astrofysik i ljusets hastighet” av Neil deGrasse Tyson (övers. Björn Stenholm) samt ”Livet, Universum & Allting” av Johan Hansson.
Det är populärvetenskapligt och tämligen lättillgängligt. Och när det inte är lättillgängligt är det i alla fall klämkäckt.* Förhoppningsvis lär man sig ändå nåt på kuppen.
Men jag begriper faktiskt inte det där med att en foton som lämnar solens yta och når vår jord 8 minuter senare själv tycker att den kommer fram i exakt samma ögonblick som den ger sig iväg. Det har nånting att göra med ljusets hastighet. Okej…
Då har jag lättare att förstå mig på idén med tachyoner, partiklar (eller vad de ska kallas) som skulle kunna färdas snabbare än ljuset och därmed åka baklänges. Neutrinos, till exempel.
* Och vill man ha det superklämmigt kan man besöka Tysons podcast: https://www.startalkradio.net/
”Universums gåta. Den moderna fysikens revolutioner” av Don M. Charap i översättning av Manne Svensson.
Det gör inget att den gavs ut 2001 och således har några år på nacken. Universum stressar inte. Det som gällde för Newton gäller än idag, om än på andra nivåer än vad 1600-talssnillet kanske hade tänkt sig.
Av tick-tack-klockan-går-skäl läser jag numera hellre fakta än fiktion, och bland de absoluta höjdpunkterna på senare tid återfinns: