När man blir bestulen på en timme blir hela dagen seg. Dessutom har det rått finger- och tådomnande motvind åt vilket håll man än sprungit. Ofattbart men sant. Tur att solen lyste åtminstone. Och att Folkmusiken i P2 29/3 bjöd på strupsång* – som jag var tvungen att lyssna på fyra gånger och som försatte mig i sådan trans att jag helt skamlöst tvärnitade i springskorna, blickade upp mot himlen och kramade några underbara exemplar av mitt favorittträd björken (trots att det utan en daglig tallbarsdrink får mig att nysa näsan av mig).
*Ca 1:33:00 in i programmet. I skrivande stund har ingen låtlista presenterats så jag har inte kunnat hitta artisterna på nätet. Annars hade jag köpt skiva bums.