Okej, så kom november med tokfart. Med uppdrag i maffiga Mount Everesthögar. Därför: än så länge inte ett ord skrivet på romanprojektet. Om jag är flitig under helgen kanske jag kan närma mig det ordantal som krävs varje dag för att hinna få ihop 50 000 stycken på 30 dagar…?
Detta under förutsättning att jag inte tar för vana att låta mig överrumplas av mörkret på mina skogspromenader. Det tar så lång tid då att komma hem i allt det becksvarta. Fast det förstås. Uppe på höjderna kan det lysa vackert. Kära, maxade mobilkameran, som fixar att föreviga fullmånen trots mörkret. Ser lite grann ut som om jag hade akvarellmålat den. Gillar’t.
