När jag vaknade i förmiddags (jag är fortfarande sjuk och har tillstånd att sova mycket) så var det med en glasklar insikt om att jag måste rota fram och riva sönder alla mina gamla anteckningsböcker med idéer och reflektioner till berättelser och även radera alla hårddiskar med mina skrivna alster, både sådana som blev bra (och ibland publicerade) och sådana som förblev oavslutade.
Mitt i sönderrivandet och kasserandet hittade jag en av många texter jag skrivit i ett försök att förstå varför min lillebror inte längre ville finnas till.
Texten kom till som en övning på ett slags skrivarkurs den 5 mars, 2010. Min bror dog 1994, men jag tänker fortfarande på honom nästan varje dag. Och varje ord känns fortfarande aktuellt. Här är texten.