från uppdrag till resultat
Cyklade genom Vasaparken i fredags kväll och fick syn på en fantastisk ljusskulptur, i naturlig storlek som det verkade.
Och när jag sedan satt och försökte spåna fram idéer till mina ”flasklyktor” tycktes minnet av den underbara skulpturen ha etsat sig fast i det undermedvetna, med en egen giraff som resultat. Den liknar mest en drake, jag vet. Men det är i alla fall min giraff.
Drake.
Giraffdrake.
Blir mer och mer besatt av min ritplatta. Satt uppe till morgontimmarna och lekte ihop olika saker, bland annat det här.
…klev jag upp trots att jag ville fortsätta sova
…åkte jag skidor i 5,7 kilometer men brände bara 302 kalorier
…tittade jag på dokumentären om Gunnel Lindblom på SVT Play
…fick jag ett uppdrag trots coronaläget
…följde jag med Emmett och storhandlade många fler matkassar än någonsin förut (ingen av oss har haft tid förrän idag)
…sa bilen 5 minus men mina tår och fingrar sa 10 minus, minst
…skalade Emmett en apelsin åt mig (den var mycket god)
…spelade jag Pachelbel i harpsichordläge på vårt nya digitalpiano (Yamahas Clavinovaserie)
…blev jag lovad besök av min favoritkatt till helgen
…ritade jag en ny katt, med mera, på min kära ritplatta
…lovade jag att stängsla in en fårhage imorgon
…lärde jag mig att paddan Blomberg, eller Bufo blombergi, med sina ca 25 cm är den troligen största paddan i världen
…lärde jag mig att det fanns en svensk upptäcktsresande som hette Rolf Blomberg och som letade efter Eldorado men som hittade en padda (se ovan)
…hörde jag för första gången ordet ”aktieaktivister”, i betydelsen aktieamatörers bestraffning av aktiehajar (med anledning av de senaste dagarnas stökigheter kring GameStop på Wall Street)
…har jag inte vågat se hur det gått för mina aktieinnehav
…har jag känt fantomstanken av gårdagens hund som hade rullat sig i grävlings-nummer-två innan den varmt välkomnade mig till sitt hemman, en gård med skogstomt och allt som där ingår
…har jag återigen missat att hämta ut låtsasstjärnkikaren som medföljde i nyabonnemanget på Illustrerad Vetenskap
…har jag ännu inte gått och lagt mig trots att jag vill sova
Förr eller senare får jag kläm på’t.
Kände igen mig i en bekants beskrivning nyligen av sitt allmäntillstånd: trött.
Men just när det känns som tristast och gråast och regnigast hjälper det att plocka fram den kära gamla ritplattan och unna sig att vara barnslig.
Jag gillar färgerna. Jag behöver dem. Framför allt behöver jag min Wacom Intuos Pro. It’s so perty!
… bilden jag gjorde på beställning, som ett förslag på logga till släktingarnas nystartade kennel.
Eftersom jag misstänker att det är tio gånger lättare att dra ut tänderna på en sur muräna än att få besked på om de vill ha bilden eller inte (modifierad eller ej) så tager jag bladet från munnen och sparar den i min lilla databas här. Deras kennelnamn är godkänt sedan länge, så jag sabbar i alla fall inget på den fronten.
Har varit dyster ett tag på grund av alltings kretslopp, rundgång, upprepning, yrselgång, cirkelvevande, rantaruntiringentrallande och alla andra ord man kan hitta på. Men igår tog jag mig tid att göra en logga till syrran och svågerns nya kennel, och den blev väldigt fin.
Tycker jag själv.
Fast det är nog bara som jag själv tycker, för syrran har inte kommit med nån respons än. Eller så har hon det som alla andra också har: förkylningsfeber och/eller fullt upp.
Har lust att logga loggan här, men man kanske ska akta sig lite tills allt med företagsnamn och liknande har blivit godkänt och officiellt registrerat…
Kan i alla fall avslöja att det var urtjusiga bordercolliesiluetter jag fiffade med i nattens timmar, och om jag inte varit inbokad med mina flyttmuskler under helgen så hade jag öst på med Bach för full volym – inte minst för att slippa höra på vansinniga stampandet från grannarna ovanpå – och bara ritat och ritat och ritat nonstop! För musik och bild, ja, det är mitt liv det, se.
Och ja, ibland verkligen HATAR jag grannar…
Med Mr Cohabs eminenta bistånd att inköpa godis och utsira rätt storlek på fästkartongen samt elegant hantering av silvertejpen på baksidan är härmed december månads egenhändigt tillverkade adventskalender klappad och klar.
Jag kombinerade skapandet av bilderna med en egen liten övning/repetition av grunderna i Adobe Illustrator (som hade hunnit bli satans rostiga), och trots att sista rycket så här 1 december skedde på bekostnad av dagens löprunda i skogen (vilket kändes en aning avigt, men ändå) så har det varit knaskul att sitta och leka med färg och form och fantasi.
Idag dök den upp från tryckeriet, min alldeles egentillverkade fårkalender, och jag är gladare än en jordgubbe i gräddglass en surrig sommardag.
Jag tycker att min kalender och alla dess knasiga får – och vargar – är så vansinnigt sabla jäkla fin.
Och med hjälp av februari månads fårskalle ber jag att få utropa: I made this!
Hurra, min kära fårkalender blev färdig till slut! Nu väntar jag bara på att Vistaprint ska leverera den på extra glansigt papper också.
Att hela januari gick bort gör inte så mycket eftersom jag valde januaribilden även som omslag.
Jag hoppas väldigt, väldigt mycket att slutresultatet ska vara en skojig sak att hänga här hemma på väggen. Varje bild, tillverkad på Wacomritplattan, i Photoshop, illustrerar nåt som har med får (och vargar) att göra, och 2018 års månader bär sålunda följande titlar: Fårmation, Fårskallig, Fårell, T-Fård, Fårsytesagan, Fårt Knox, Fårstek, Fårsränning, Fårsadel, Milos Fårman, Harrison Fård och Snälla får klappar.
I’m so childish it hurts.
Vem har den mest galet snälla Mr. Cohab i hela vida världen om inte jag: Förra året fick jag en underbart skojig ritplatta, och i år fick jag ett händigt midikeyboard så att jag lättare ska kunna jobba i MuseScore.
Och som choklad på glassen: Jag invigde keyboardet genom att tota ihop ett stycke inspirerat av O Virgo splendens (som jag kämpar för att lära mig sjunga – kyrkotonarter är inga enkla grejer precis), och jag hade mycket roligt under processen men insåg också att det hela spretade en aning. Så jag tog paus genom att titta på ett avsnitt av Dirk Gentlys holistiska detektivbyrå (som inte alls är som Douglas Adams bok, men det är nog inte meningen heller).
När jag kom åter var det inte alls som i Anna-Lena Löfgrens sång, utan raka motsatsen eftersom Mr. Cohab hade passat på att arrangera stycket och lägga till en orgelbas som lyfte alltihop och gav det den rätta stämningen. Plötsligt föll allt på plats. Vilken pärla du är, Emmett!
Grattis på din födelsedag också, Emmett! OBS: YouTube har defaultvolymen på max, så den behöver sänkas före tryck på play.
Roligt hade jag i alla fall när jag gjorde bilden. Har till och med ramat in den (i väntan på upphängning).
…i Photoshops alla vindlingar så händer det att det blir nåt på ritplattan som spirat upp på en bänk i solskenet efter intensivträning på ett närliggande gym.
Klockan är mycket. Sluta leka med färger och hjältewannabemonster. Sov. Imorgon är det måndag och arbetsdag.
Sol och tio plusgrader ute hela dan, vad gör jag då? Sitter inne och ritar. Juppdidupp. Rockmonster bland annat.
… Fast jag var faktiskt en sväng i Lindome också och blev nerlerad av tre busiga bordercolliejyckar när jag försökte skotta igen några av de mycket djupa hål som framförallt en av dem hade grävt i syrrans och svågerns trädgård. De små liven (jyckarna alltså). Ett av dem bet mig i handen. Mitt eget fel. Går inte att leka med tre hyperaktiva hundar på en och samma gång och tro att man ska hinna jonglera med både pinnar och bollar utan att fingrarna hamnar i kläm då och då. Säger bara ajsan och inväntar utvecklingen. Ska det bli bli svullet och stelkrampigt, eller ska det klara sig? Spänningen är olidlig…
…så skulle jag fortsätta göra monster och fårskallar hela natten. Jag LOVE dig!
Tycker att denna fantasifigur blev skojig. Tillkom på älskade ritplattan det sista som hände före läggdags, men troligen inte före sovdags eftersom grannen sin vana trogen även denna fredag-lördag spelar heavy metal på hög volym … hur länge då?
Min puls, stilla dig.
Philippe Jaroussky sjöng så vackert i nyinvigd Hamburgbyggnad men det som hördes allra mest av utsändningen var det som hördes uppifrån grannen: tjötdunk-dunk-dunk-dunk i möbler och i skelett.
Undrar vad Ricky Gervais skulle ha sagt, han som (också) är ljudkänslig och tycker att den bästa utekvällen är en innekväll. Av det påståendet förstår jag att han inte bor i vår lägenhet och inte har vår granne. Så bra du har det, monsieur Gervais.
Ritplattan fortsätter att fascinera och roa. Diverse katter får stå modell när jag ska försöka få kläm på alla Photoshop-verktyg (ge mig några år till…) och samtidigt försöka vässa min idé till ett urfiffigt multimediaprojekt som jag kom på redan runt nyår men som än så länge bara är i spädbarnsfasen. Wacom gör hur som helst att jag varje kväll har enormt svårt att gå och lägga mig. Vill mycket hellre sitta uppe och rita, rita, rita. Påstår inte att min sömnmotvillighet resulterar i Monet, Lerin eller Picasso. Påstår bara att det hela är så himla roligt att jag nästan kolar vippen.
Som grädden på moset, glassen på tårtan, senapen på korven, pricken över i:et, spenaten mellan tänderna, ska det bli snö här i Göteborg på söndag. Hmm, var la jag pulkan nu igen?
Ritplattan fortsätter att göra mig glad. Och Photoshop forsätter att busa med mig…
