Läser just nu The Book of Memory av Petina Gappah. Den handlar om en kvinna som sitter fängslad för ett mord hon nekar till. I väntan på avrättning skriver hon ner sin historia för en amerikansk journalist som befinner sig i Zimbabwe och som intresserar sig för fallet.
I sin redogörelse av det som hänt ser Memory tillbaka på sin uppväxt och på sitt liv som albino, med allt vad det innebär av fördomar och rädsla. Mitt i den hårda och fattiga tillvaron står det ändå ett skimmer runt huvudpersonen på det sätt som det nog bara kan göra runt en person som befinner sig ”utanför” och därför kan se så mycket klarare på allt som försiggår.
Memorys stillsamma iakttagelseförmåga och personliga styrka, i kombination med första person-perspektivet, är troligen anledningen till att jag så starkt associerar till Janet Frames Faces In the Water där huvudpersonen också hela tiden är i händerna på andra människor, vilka utan eftertanke ständigt jagar egna fördelar.