Lyssnade på dagens Klingan och hörde då en för mig okänd text av Evert Taube, skriven 1925, i uppläsning av Sven-Bertil Taube tillsammans med Peter Nordahl och Gävle symfoniorkester: Winga ungar.
Där jag gick i det bortbleknande höstljuset mellan stammar och tuvor uppfattade jag detta som en av de vackraste texter jag hört på länge.
Desutom: via Klingan upptäckte jag också Emil Jensen och hans tänkvärda texter. Han har hållit på ett tag, så det var sannerligen på tiden att jag fattade att han fanns!
På tal om text: jag håller något så när jämnt tempo i NaNoWriMo-loppet.