National Treasure 2 var i sändning igår, men det var helt omöjligt att koncentrera sig. Varje gång huvudrollsinnehavaren dök upp i bild dök också de inre minnesbilderna av honom som Photoshoppad GOT-skådis upp. Och drabbade mig med skrattanfall.
När han som värsta tuffingen ställde sin loafer på gaspedalen för att klara sig ur en högoktanig biljakt såg jag istället en olycklig Sansa med flätad frisyr framför mig. När han initierat och entusiastiskt diskuterade möbler med två franska cykelpoliser var det istället en spritt språngade Ramsay jag såg. När han lyssnade på sina käbblande föräldrar gjorde han det som en tufft sammanbiten Brienne. När han listade ut att de skulle blöta ner hela berget med sina 33 centiliter stora vattenflaskor så flöt en finurligt flinande Littlefinger fram på näthinnan. Och så vidare.
Hemskt.
Roligt.