Etikett: NaNoWriMo

På ständig jakt efter sig själv

Tv-filmen är klar och två barnböcker är klara, och själv är jag klar över att jag varit tvungen att hafsskriva toktext i mitt NaNoWriMo-projekt för att kunna hålla jämna steg. Just nu är det mycket mer ogräs än vettig text och massor av ”note to self”. Tröstar mig med att det kanske duger till en stomme sedan när det totala sidantalet är uppnått; 50 000 ord kommer inte att räcka, och det säger jag trots att jag med ett betydande mått gnnnnh! nu har kommit upp i 40 031 stycken.

Jobbresa

Emmett skojade om att jag reser till Danmark varje dag i jobbet, men faktum är att jag just nu reser till den amerikanska solkusten varje dag. Därför att … jag håller på med en filmkomedi om några ”underdogs” på juniorlivräddarkurs, komplett med en elak ”schasse” och hans gäng.

I övrigt ligger jag dryg en dagsresa efter i NaNoWriMo-projektet, dvs jag måste jobba ikapp 1673 ord på 10 dagar plus 1667 ord/dag om jag ska fixa det här till den sista november. Kämpa på!

Evert och Sven-Bertil Taube

Lyssnade på dagens Klingan och hörde då en för mig okänd text av Evert Taube, skriven 1925, i uppläsning av Sven-Bertil Taube tillsammans med Peter Nordahl och Gävle symfoniorkester: Winga ungar.

Där jag gick i det bortbleknande höstljuset mellan stammar och tuvor uppfattade jag detta som en av de vackraste texter jag hört på länge.

Desutom: via Klingan upptäckte jag också Emil Jensen och hans tänkvärda texter. Han har hållit på ett tag, så det var sannerligen på tiden att jag fattade att han fanns!

 

På tal om text: jag håller något så när jämnt tempo i NaNoWriMo-loppet.

Längtar till Berlin

Om några veckor bär det av, och då ska jag glo mig mätt på julmarknader. Banne mej. Kanske ta en klunk Glühwein också, om jag bara kan hitta en alpstuga nånstans. Borde inte vara omöjligt eftersom det fanns en sån även i London förra året.

BTW: back on track regarding NaNoWriMo. Clocked more than 26000 words today. Don’t know how that happened …

 

Surrender is not an option

However, I do get a serious case of the bleh whenever I consider the possibility of catching you up, dear NaNoWriMos of this world.

I simply have too much on my plate right now. I mean, where to find the stamina needed for 1667 words per day when each working day is aplenty with rapid speed dialogue in science lingo, richly spiced with bad puns and crazy rhymes? It’s hard work, let me tell you. Dub translating that kind of stuff taps into your creative powers and feeds on them until they’ve all dried up. And it doesn’t get any easier when one of the episodes turns out to be a 25 minute long musical. Rhyme, rhythm, content, images, lip sync. They all need to fit. Which makes for long hours, very long hours indeed, in front of the computer, with a pair of chafing headphones and an aching butt.

So, NaNoWriMo, I’m not surrendering. I’m falling asleep.

 

” Och hur var det här då?” – Författarfrågestund

När jag vaknade i morse hade jag antagligen grunnat i sömnen på hur jag bäst skulle kasta mig in i NaNoWriMo-projektet (om jag nu tänkte satsa trots att jag redan hänger i snöret på efterkälken), eftersom min första vakna tanke var en tvärsäker inledning:

Katten låg och vräkte sig på pianopallen. Flexade med tassarna och visade Benni sina nyvässade klor. Bach fick vänta. Både Benni och katten visste visste vilken dag det var. Onsdag, veckans mest oestetiska dag.

Hur detta skulle kunna fortsätta har jag rätt god koll på. Just nu. Av erfarenhet vet jag dock att batteriet snart kommer att behöva laddas upp. Vill man ta sig i mål behöver man ordna laddstationer längs vägen.

Förslag på sådana skulle kunna vara svar på följande frågor, med endast ett svar på varje fråga (alternativ riskerar bara att vela till det):

  1. Vilken sorts huvudperson griper tag i dig när du läser en roman eller ser en film?
  2. Vilken film- eller bokgenre tycker du allra bäst om?
  3. Vilken bok eller film önskar du att du själv hade skapat?
  4. Om din huvudperson hade ett soundtrack, vilket skulle det vara?
  5. Hur skapar du tid och rum för dina allra mest kreativa tankar och funderingar?
  6. Vilken tematik väcker ditt fulla engagemang i romaner och filmer?
  7. Vem vill du berätta din historia för?
  8. Hur gör du för att skapa en maximalt trivsam skrivmiljö?
  9. Vilken är din roligaste hobby och vilken roll spelar den för din huvudperson?
  10. Om du skulle måla av din huvudperson, vilka färger skulle du använda?
  11. Vem eller vad är huvudpersonens främsta motstånd?
  12. Hur går du praktiskt till väga för att se till att drivet hos din huvudperson upprätthålls genom berättelsen?
  13. Vad tycker du om din huvudperson, och hur gör du konkret för att upprätthålla din inställning till henne/honom medan du skriver?
  14. Hur gör du rent konkret för att ge dina rollfigurer nyanserade personligheter?
  15. Vilket berättarperspektiv är absolut enklast för dig att använda, och hur skiljer det sig från perspektivet du föredrar när du läser andras romaner?
  16. Vilken litterär stil är absolut enklast för dig att använda, och hur skiljer den sig från din favoritförfattares?
  17. Vilket slags slut i romaner och filmer får dig att minnas berättelsen för evigt?

 

No NaNoWriMo?

Okej, så kom november med tokfart. Med uppdrag i maffiga Mount Everesthögar. Därför: än så länge inte ett ord skrivet på romanprojektet. Om jag är flitig under helgen kanske jag kan närma mig det ordantal som krävs varje dag för att hinna få ihop 50 000 stycken på 30 dagar…?

Detta under förutsättning att jag inte tar för vana att låta mig överrumplas av mörkret på mina skogspromenader. Det tar så lång tid då att komma hem i allt det becksvarta. Fast det förstås. Uppe på höjderna kan det lysa vackert. Kära, maxade mobilkameran, som fixar att föreviga fullmånen trots mörkret. Ser lite grann ut som om jag hade akvarellmålat den. Gillar’t.

NaNoWriMo

Det börjar dra ihop sig till den amerikanska – men globala – frenetiska skrivarmånad då människor tävlar med sig själva om att under novembers trettio dagar färdigställa en roman på (minst) 50 000 ord. Allt under glada hejarop från både amerikanskt och (i det här fallet) svenskt håll.

Själv har jag fått en, som jag tycker, fenomenal idé till hur jag ska kunna blanda fakta och fiction till något som tjusar mig ganska mycket: blommor. Jomenvisst. Det låter säkert ”men hallå, ska du skriva en roman om blommor, är du från vettet, eller?” men jag hade faktiskt tänkt vara lite finurligare än så under november månad.

Tra-la-laa! (för att citera en viss kapten i tajti-wajtis)

Att skriva eller läsa, det är frågan

NaNoWriMo pågår för fullt, men i år är jag inte med. Skriver inget eget alls för stunden. Läser bara, bland annat House of Silk av Anthony Horowitz. En Sherlock Holmes-berättelse. Och Horowitz skriver så initierat, spännande och väl att han faktiskt väcker min skrivlust. Hoppas att det snart blir lite tid över för sådant. Men fram till dess gör jag allt annat än lider. Parkerar varje dag i arbetsstolen med ett flin i fejan, för just nu är det Fangbone som gäller, och han blir bara skojigare och skojigare för varje minut som går.