Etikett: musik

Matte är kul!

Har påbörjat kursen ”Förberedande kurs i matematik” på distans (Stockholms universitet). Och jag kommer att hinna med den också. Hurra!

För när jag krävde att få motsvarande ersättning i svenska kronor som andra översättare, bosatta i Euroländer, får men möttes av det köpenhamnska svaret att de nu valt att anlita en annan översättare (som hjärtans gärna jobbar för ett orättvist lågt arvode) så tänkte jag ”som ni vill, ye wee feckers”.

Jag har nämligen ett annat jobb, som ger mig så pass mycket fritid att jag äntligen kan matematisera och spela fiol, gitarr, piano och cello – det är Emmetts och min nya favorit – (nästan) så mycket jag vill.

Så vad är det? Det är bra. Det är mycket bra.

Fullpoängare

Det är mycket sällan jag hittar musikprogram i P2 som inte behöver snabbspolas då och då (för skrikiga operaröster, för jazziga klanger, för mycket tolvton, för mycket romantik, för mycket programledarprat, och så vidare och så vidare), men Klassisk förmiddag 9 september med titeln ”Musikterapi” är en äkta pärla. Hade till exempel aldrig tidigare hört något av Zelenka (samtida med J.S. Bach), och Emilie Mayer hade jag hört alldeles för lite av, tills nu. Och Michajl Pletnjovs pianovirtuositet i Tjajkovskijs opus 40 gör mig snudd på svimfärdig av beundran.

Hoppas att programmet får ligga kvar på SR:s sida länge, länge.

Minnesanteckning

…till mig själv: Nästa gång du är trött ända in i själen och undrar över meningen med allt, lyssna då på Brahms fjärde symfoni dirigerad av Celibidache. Det torde finnas få problem som genialiskt komponerad och likaledes genialiskt framförd musik icke kunna lösa.

Montera de brusreducerande hörlurarna på skulten, släck ljuset, lägg/sätt dig till ro och bara absorbera. Revitalisera.

Tipstack till Emmett. Och på omvägar till Stefan S.

Ann O’aro

Tack vare Klingan 13 juli kl 15.13 vet jag nu att jag måste köpa debutskivan från Ann O’aro, en artist från Réunion med ett tonspråk som visserligen bygger på hemöns Maloya-rytmer, men som ändå är helt unikt för just henne.

Jag hänger inte med på hennes kreol, men jag vet att hon sjunger om svåra saker under sin uppväxt. Kanske är det därför hennes sound är så rakt och fjärran allt insmickrande. Nu har jag lyssnat på hennes låt flera gånger om i Klingan, och den blir bara mer och mer förhäxande för varje gång.

Subliminal påverkan

Emmett tipsade mig om EST – Esbjörn Svenssons Trio. Så jag gick till YouTube och lyssnade. Och häpnade över denna trios skicklighet och samstämmighet. Emmett gav mig också länken till en intervju med Esbjörn Svensson själv vid en flygel där hans kärlek till musiken verkligen framkom.

Även om jag personligen sällan hittar förmågan att uppskatta jazz så finns det mycket i det EST gjorde som tar ett fast grepp om öronen och får mig att stanna upp och bara ta in.

Förklaringen är antagligen att Esbjörn Svensson lyssnade på och spelade mycket klassisk musik, och lät sig inspireras av harmonier och rytmik i klassisk musik. På så vis hände det nåt vid flygeln även i hans vänsterhand som skapade oförutsägbara figurer och dynamik.

Här låter det till exempel som om Bach haft ett finger med i spelet. (Det börjar lugnt, men vänta bara…)

Alla i trion handskas snillrikt med sina instrument och jag kan bli lite rörd över hur de bevisar att det är fullt möjligt för en grupp människor att lyssna på varandra och interagera med total harmoni som slutresultat.