Syrran sa att hon hade märkligt ont på ovansidan av sin underarm. Jag tittade på stället hon pekat på och sa: ”Ja det ser ganska svullet ut.” Sedan tittade jag igen och tillade: ”Vänta lite, det är ju dina muskler…!”
Varpå syrran skrattade så att hon nästan ramlade ned från bilflaket hon satt på.
Men varken hon eller svågern skrattade sedan åt mitt – i mitt tycke – otroligt lyckade skämt om en Lantmännen-keps som svågern rotat fram ur gömmorna och som han mindes att han fått i gåva år 2005. Som värsta ståuppkomikern slängde jag då genast ur mig: ”Ja men då har den några (h)år på nacken.”
Men de båda stirrade bara på mig, och jag kan berätta att skämtet inte mådde bra av att bli förtydligat.
Flackande blickar och några slurkar till ur drickaflaskorna fick mig att förstå att slaget var förlorat. Fanns bara en sak att göra. Harkla sig och försöka omlokalisera en mygga, en gråsugga, en gigantisk spindel samt en daggmask som alla tycktes ha trivts med livet ända tills jag dök upp och började röja i deras vedtrave.