…i jobbselen igen.
Londonupplevelsen tog slut så himla fort, snyft. So much fun to do, and so very short legs to do them on. My feet didn’t manage to cover more than the (admittedly very large) space of Winter Wonderland in Hyde Park and a fraction of Harrods – where they got lost big time in the luxury of all the boutiques with crazy rich people milling around looking for designer tableware, bathrobes, handbags and jewel Christmas trees.
My brain took it all in, while my ineffectually stubby legs carried me onward. They stopped for a while by the costly Egyptian Escalator, where they were duly impressed. Then they passed all sorts of things in bright colours, rich scents and wealthy accents, and when they finally managed to find the exit, they immediately went looking for Marks & Spencer and Selfridges. In the end, they were forced to admit: there simply wasn’t time for more than a wee glimpse of all things Christmassy English style.
P.S. Resan förgylldes av det faktum att syrran, som är projektledare på ett up-and-coming fastighetsbolag, åkte till London direkt från jobbet klädd i en rejält vadderad och no nonsense neongul arbetsjacka. Redan på Heathrow fick hon frågor från folk som behövde hjälp med att hitta terminaler, hissar och t-banestationer, och när hon stirrade på dem och sa ”No idea” så mumlade de häpet till varandra ”The staff doesn’t know…”. Och på Harrods, som en helt vanlig dag har cirka 30 000 besökare, så tror jag att syrran är den enda som nånsin har strosat omkring därinne bland oljeshejker och hårdbevakade dyrbarheter klädd som en vägarbetare med bister uppsyn.