Etikett: hästar

Nya gravyrmotiv

Tänker att det kan bli en gigantisk utmaning att försöka gravera mina nytecknade hästar på runt glas. Köpte en fin, grönskimrande ljushållare i vilken jag för min inre syn såg hästar i sin egen lilla värld. Få se om min Dremel kan hjälpa till att få dem att hästa sig i grönglaset på riktigt. Nagelbitande fortsättning följer.

Tillägg: Fanken. Grannen kom hem från semestern tidigare än beräknat. Så nu blir det inget graverande, trots allt. Dremeln väsnas för mycket. Nämnde jag att det är ”fanken!”? Bloody annoying, to be more to the point.

En fläkt från Australien

Senaste och sista avteckningsbara hästen i inspirationsboken är en australisk boskapshäst, en mycket ung ras med bara 60 år på nacken. Trots det verkar den redan ha blivit obsolet som arbetshäst eftersom man nu för tiden använder motorfordon för att driva boskap. Men den förekommer i rodeo- och ”campdrafting”-sammanhang.

En uthållig häst

Ännu en liten respit i det som kallas livet: en ny hästteckning, den här gången en halflinger som enligt inspirationsboken har så starkt hjärta och så kraftiga lungor att den klarar den tunna luften på hög höjd och därför används i bergstrakter dit man inte kan ta sig med fordon. Är tydligen alltid gyllebrun med ljus svans och man. Good to know.

Ny häst

Enligt förlagan är det en orlovtravare som jag tecknat idag.

Den fick inte riktigt plats på pappret och jag skyller skamlöst på gårdsfolkets förplånkade ”valp”, numera lika stor som den sju år gamla tiken. ”Valpen” hälsade mig nämligen välkommen genom att skalla mig så att jag fick en blåtira – svullnaden har garanterat påverkat mitt synfält så att jag inte längre vet hur mycket plats en häst tar på ett papper. (Ja, säkert.) En stund senare högg hon mig i handen när hon försökte rycka ifrån mig arbetshandskarna. Har fortfarande ont, men som tur var missade den sabla jycken ”rithanden”. Slutligen gjorde hon sitt absolut allra bästa och ettrigaste för att välta omkull stegen som jag stod på när jag beskar äppelträden.
Enormt konstigt att jag undkom med livet i behåll. Och inte undra på att de två andra hundarna verkar lite less ibland.

Tecknandet fortsätter

Enligt boken har jag härmed ritat en frieserhäst. Flitigt förekommande i fantasyfilmer som sagohästar.

Man blir märkligt trött av att vara kreativ, så ny tänker jag bara ”dumtitta” på ett avsnitt av ”Vera” som går på SVT Play i en av sina många repriser.

Minisemester

Borde kanske ha passat på att använda det lilla jobbuppehållet till 2021 års deklaration, eller att åtminstone hjälpa gårdsfolket kapa ved med motorsågen, men konstigt nog var det mycket roligare att rita. Visst ja, kollade ju på Sverige mot Polen först. Rolig match men totalstopp för svenskt deltagande i VM-slutspelet i november. Ack ja.

Hur som helst. Hästar. Det är vad jag tränar på just nu, med hjälp av ”Den otroliga boken om hästar” (The Magnificent Book of Horses). Och enligt bild och text har jag än så länge tecknat av en knabstrupper (minus den prickiga gumpen), en achalteker samt en holsteinare. Tycker mig i alla fall börja få kläm på hur en häst är konstruerad. Fröjd och gamman.

Idag fick jag en ny kompis

När jag denna dag hjälpte till med stängsel i en hästhage fann jag mig mer intresserad av att gulla med denna häst än av att skruva ur gamla isolatorer. Den godmodiga f.d. travaren hängde efter mig runt hela hagen för att jag skulle klia honom på halsen medan han satte hakan mot min skult och lutade huvudet på mig.

Det var obeskrivligt underbart att bara få stå där och lyssna och uppleva. Hamnade i en annan dimension. Får rätt mycket samma känsla när vi ”lånar” grannens katt, som enkelt kan parkera i ens knä i 5-6 timmar bara för att få bli kliad och placerad i universums mitt. Det vill säga, jag förstår att dessa djur inte bryr sig om en annat än som en pälskliare – men det gör mig inget. Tvärtom. Det är skönt att veta att man inget betyder för dem när man väl har rundat hörnet.