Satt i kvällssolens sken igår, på en kulle, och sträckläste senaste (försummade) numret av Skriva. När jag jämför min hållning till alla dessa författarreportage och -tips med den glöd som drev H.C. Andersen framåt trots allt knäckande motstånd han mötte så anar jag att jag är ämnad för något helt annat än eget romanskrivande. Japp, jag håller på att fördjupa mig i texter av och om Danmarks sagofarbror, som faktiskt även skrev en ohemul massa romaner, noveller, dikter och teaterpjäser.
Eller så är det bara dagsformen som talar. Acklimatiseringen till hemmavardagsmiljön pågår fortfarande, och det var inte ens jätteroligt att blåsa ut hjärnan på gymmet idag. Men 4 kilometer på 20 minuter medan Vivaldi höll takten (det stod mellan honom och Almedalsveckan på radion), det får väl ändå räknas som okej…?
Vår suveräna Danmarkssemester har fått mig at begynde og tale dansk her hjemme lidt mer end hvad Mr. Cohab egentlig syns er sjovt. De danske lyde kommer navnlig ikke nemt til en svensker, selv om hendes far var en (fraværende) dansker. Og at skrive på dansk, det kan jeg slet ikke.
Vi bodde i underbara, underbara Svendborg varifrån vi gjorde dagsutflykter till magnifika platser såsom Egeskov Slot, Valdemars Slot, Kong Humbles grav, Ristinge klint, Ladby och dess unika vikingatida skeppssättning, Nyborg Slot där det årliga Danehof pågick med sin stora medeltidsmarknad och sina fina riddarspel, och så klart till Odense där vi ännu en gång blev varse att i Danmark vet man bannemej hur man skapar påhittiga, roliga, lärorika och energigivande utställningar för allmänheten.*
Vi gick till exempel omkring i H.C. Andersens Hus i flera timmar utan att tröttna (annat än i fötterna). Det första som därför skedde vid hemkomsten (hejsan, knökfulla inkorg; hejsan, kära gamla jobbstress; hejsan, magknip) var att Mr. Cohab letade upp H.C. Andersens texter online på Det Kongelige Bibliotek.
Jag är särskilt intresserad av dagböckerna eftersom urklippen ur dem som visades på museet var så fascinerande och gastkramande att jag inte kunnat sluta tänka på dem, knappt ens när jag gång på gång spelar de 2 cd-skivorna med härligt bra medeltidsmusik inköpt av spelgruppen som satt i riddarhallen på Nyborgs Slot och underhöll i tidstrogen mundering. De heter Almune, och i en tidigare konstellation hette de Lurpakket. Köp deras skivor!
* Bara en sån ”liten” sak som att ha grepp om belysningen och förstå att vinkla glaset i montrarna så att besökarna ser det som faktiskt ligger INNE i dem istället för att se sig själva!
