från uppdrag till resultat
Eller, nä, inte så värst ny. Gjordes i mars. Den har funnit sin plats i punktlampans sken på elpianot, där den hälsar mig välkommen till tangenterna varje kväll efter jobbet. Ska erkänna att jag på sistone har valt Lara Croft och Tomb Raider framför Bach, trots att jag är stormförtjust i både draken och Bach.
Behöver väl avreagera mig, eller något liknande. Spelar samma sekvens av banor gång på gång, där Lara får plocka fiender på löpande band.
Köpte akrylfärger som ska fästa på glas utan tillsatser av genomskinligt lim eller gummi arabica. Dessutom med skimrande finish. Men den framkommer endast om man belyser motivet med en lampa (snett) framifrån. Man kan tycka att det är besviket, eller så kan man tycka att det är fascinerande, att draken ändrar färg, lyster och karaktär beroende på när på dagen som den betraktas.
Den stora frågan är nu bara vad jag ska förvara i burken, som är värdigt surpuppans beskydd.
Är ganska nöjd med min senaste glasmålning, en ”flasklykta”, prydd av en drake med okänd koppling till ett slott i fjärran.
Har införskaffat diverse burkar, dricksglas och andra förvaringskärl i glas för att göra en drakkollektion. Längtar till helgen då jag kanske, kanske får tid med det.
En bedagad riddare på en uttjänt flaska, målad med akrylfärger och fixerad i 170 grader C i 30 minuter. Tålmodigt ditprickad i helgen under något som artade sig till meditation.
Var osäker på om ”gräddningen” skulle fungera, men än håller både flaskan och riddaren.
Och själv har jag fått mersmak trots att ljusslingan, som ger lite glans åt det hela, fick en arbetskamrat att tro att det var Tingeling som stått motiv. Min tilltufsade riddare, med Don Quixote i bakhuvudet, känner sig kluven inför jämförelsen.
Emmett har inte sagt nåt om att han vill ha denna senaste tröjskapelse. Undrar varför.
Emmett doesn’t seem to relate to smouldering dragons. It’s a good thing then that I do. I might just wear it to my new workplace today, should this day turn out the same way as yesterday did. I can take only so much.
Konstvärldens (?) svar på Bond. James Bond.
Cyklade genom Vasaparken i fredags kväll och fick syn på en fantastisk ljusskulptur, i naturlig storlek som det verkade.
Och när jag sedan satt och försökte spåna fram idéer till mina ”flasklyktor” tycktes minnet av den underbara skulpturen ha etsat sig fast i det undermedvetna, med en egen giraff som resultat. Den liknar mest en drake, jag vet. Men det är i alla fall min giraff.
Drake.
Giraffdrake.
Rita på tröjor med svart märkpenna. Är lite nöjd med min hybriskatt. Gjorde en annan bild också, med den springande punkten, men den har Emmett på sig just nu, så bildbevis följer en annan gång.
Tänker att det kan bli en gigantisk utmaning att försöka gravera mina nytecknade hästar på runt glas. Köpte en fin, grönskimrande ljushållare i vilken jag för min inre syn såg hästar i sin egen lilla värld. Få se om min Dremel kan hjälpa till att få dem att hästa sig i grönglaset på riktigt. Nagelbitande fortsättning följer.
Tillägg: Fanken. Grannen kom hem från semestern tidigare än beräknat. Så nu blir det inget graverande, trots allt. Dremeln väsnas för mycket. Nämnde jag att det är ”fanken!”? Bloody annoying, to be more to the point.
Passade på när gårdsfolket var borta att låna deras lella hobbyhus för att gravera gårdsdjur på lyktglas. Det är inte så lite trixigt när glaset är runt, men övning ger färdighet. Hoppas jag.
Glasdammet yrde i alla fall så mycket att jag glittrade som en gran i decembergstugan långt innan jag var färdig. Kanske andades jag in en del också. Men jag är ändå rätt less på världen just nu, så who cares liksom?
Om det inte syns, så är det i tur och ordning en bordercollie, ett får och en ko, med ett värmeljus i mitten.
Ja jädrar i min Dremel.
Såg en märklig liten varelse idag bland rabatternas kantnepetor. Inte så värst liten egentligen. Större än en halv tumme, med grön päls på ryggen, vita ringar runt ögonen, rödbrun maggördel, mörkrosa kanter nedtill på vingarna, en jättelång snabel, blåskimrande antenner, svart-och-vit-mönstrad bakkropp och snabb som en trollslända i flykten. När den hovrade framför blommorna såg den ut som en kolibri i profil.
Var svårt att hinna plåta den, men jag fick ändå några bilder som fångade den i stora drag. Undrar hur jag ska gå till väga för att ta reda på vad det var för något. Har (ännu) inte lyckats hitta någon insektsmotsvarighet till den omistliga växtdatabasen PlantNet.
Tillägg: Har lyckats spåra mig fram till att det handlar om någon art av svärmare, dvs en fjäril som oftast är nattaktiv men även förekommer i dagaktiva varianter, och som kan bli mycket stor. Men än så länge har jag inte hittat just ”min” svärmare.
Tillägg 2: Tjohoo! Hittade mitt fotomotiv till slut. Det är en humledagsvärmare (icke att förväxlas med en svävflugedagsvärmare).
En ny hobby: Att typ låna en snickebo’ samt en typ Dremel och sitta och rista typ djur och figurer i glas. Uppslukande roligt! Gårdsfolkets ena hund klättrade i knäet och ville vara med, men när hon vägrade bära skyddsglasögon åkte hon ut. (OBS! Skämt. Men inte det där med att hon förpassades till utsidan.)
När jag kom ut ur snickeboa (evigheter senare) så låg hon där väntade på mig med sin favoritleksak. Jäkla sötnos!
Förstlingsverket är 3 (av fyra) glasrutor till en ljuslykta. Och för att vara totalt novis på det här så är jag galet nöjd med resultatet! Den fjärde rutan ska bli en älg.
Har unnat mig själv lite ledigt för att sitta och teckna – är rena meditationen – och eftersom jag är galet såld på gårdsfolkets tre bordercollies så blev det de som fick stå motiv.
Lilla valpen växer så fort att hon inte alls ser ut som på bilden längre, men hon är precis lika ljuvligt kramgo, glad och tuff som förut. Hon har som specialitet att kasta sig i famnen på en, och jag har frågat henne om jag får ta med henne hem. Men hon kan inte tänka sig att vara utan sin stora idol, han på trädstammen.
Allt som han gör ska även hon göra – dricka, leka, doppa sig i vattenpölar, kissa, spana på får och bära runt på en pinne. Men det måste förstås vara den pinne som han bär runt på. Så hon väntar. Och väntar. Ända tills han råkar släppa pinnen. Då stjäl hon den på en hundradels sekund och gnager på den tills den blivit till flis, helst i gårdsfolkets säng, där hon sedan även passar på att tuppa av i ren utmattning.
Den tredje hunden är mycket, mycket, mycket näpnare än vad jag har lyckats återge. Dessutom är hon den absolut smartaste hund jag någonsin mött, eller ens hört talas om. Hon är så klyftig och finurlig att man nästan blir rädd. Hon har bland annat förmågan att planera en ansenlig mängd steg i förväg när hon är ute efter att knycka andras tuggben och godsaker. Det kvittar hur vaksamma de är, hon lyckas ändå alltid överlista dem i olika flerstegsraketer. En strategi är att locka bort dem från skatten genom att spela på deras svartsjuka och springa fram och gulla med den matte eller husse som är måltavlans älskling. När jycken kommer farande som ett jehu låtsas hon bli rädd och springa undan, bara för att i förbifarten knycka den kalasbit som tillfälligt lämnats obevakad. Lång näsa. Nos.
…för att jag tränar på landskapstecknande för stunden, med hjälpsam vägledning av boken ”The Complete Book of Drawing Nature” av Barrington Barber.
Här ett exempel som jag tillåter mig själv att vara nöjd med:
God jul och därefter tack och adjö till det här året. Gott Nytt.
Har jobbat så mycket att jag blivit tidsvill. Trodde att det var tredje advent imorgon, men nänä, fjärde är det. Och redan nästa vecka är det julafton.
Det verkar bli en stillsam historia även i år på grund av coronaläget. Är mycket bekymrad för svärmor, men jag hoppas att allt ska lösa sig så att hon inte behöver vara ensam över jul.
Har till och med tänkt en del på en annan person i släkten som länge har legat i min radioskugga men som jag i dessa tider känner mig manad att kontakta för att höra om allt är bra, eller om jag kan hjälpa till med något. Om jag nu lyckas ta mod till mig och öppna den lådan av trubbeltrassel…
Det är i alla fall mycket trivsamt att ha unnat sig en hel lördag ledigt för att teckna, spela violin, sjunga julsånger, baka pepparkakor och bara sitta i gungstolen och lyssna på nya superfavoriten Dick Harrisons böcker via bibliotekets Libby-app. Miljoner tack för detta tips till ljusängeln Emmett!
…hade det tippat över till vinter.
Sedan kom den nya veckan med is, snöfall och hejdlösa nysningar. Tänkte först att det måste vara al och hassel som blivit årstidsvilla, men Emmett föreslog köldallergi. Och rent temperaturmässigt kan det banne mig stämma. Om man lämnar gymmet i tunna kläder som fladdrar i blåsten och kyler ned (totalvägrar att bära löjliga fantomentrikåer) och man sedan direkt ger sig iväg ut på långpromenad i åtta minus så får man väl skylla sig själv, antar jag. Prosit, din toker.
Vaknade denna lördag före första advent upp till årets första snö, ett glest täcke över gräs och biltak, i samarbete med blötfärgad asfalt och gråstarrig himmel.
Vet inte riktigt om det fortfarande är höst, eller om vintern har börjat. Men ett som är säkert är att jag igår lekte vuxen och bytte till vinterdäck på bilen.
Och i tisdags var det i alla fall tveklöst fortfarande höst (i Göteborg), för då var det regnigt och färgglatt.
It’s wonderful to have had a weekend totally at my own leisure for the first time in ages. No deadlines, duties, chores; only free time to enjoy the sun, the blustering winds (close to storms) and my newly-found interest: illuminated meditation. Gilding my own drawings with gold, silver and bronze imitation leaves could very well turn out to be my ”thing”. Handling (and messing things up with) the crazy thin leaves makes for a person completely oblivious to the surroundings, which is a very liberating experience indeed.
So, here’s my first gilded drawing ever, an imaginary insect. I quite like it.
…i ”Dwelling mode” av Emmett som vet hur slipstenen på en systemkamera ska dras. Var ska fokus- och skärpedjupsskåpet stå? Filmpristagaren vet.
Ovan nämnda humör vände tvärt uppåt i eftermiddags, när grannens katt ringde på och tyckte att det var dags för lite TLC.
Och vem kan neka den mopsiga lilla bossen, den roligaste huskatten söder om nordpolen?
…upp till Sisjön för att försöka förstå mig på fullframekameran. Upptäckte då att det inte bara var bollglada hundar…
och opportunistiska gräsänder…
som doppade sig i sjön, utan att även himlen gjorde det.
Så förflöt en söndag. Under ett solparasoll i ösregn. Hade jag hetat Dan Andersson – ”Kolvaktarens visor” kan läsas direkt på Litteraturbankens sida – hade jag eventuellt skrivit en dikt eller två. Nu får det duga med en bild eller två.
Vid min sida i det falnande ljuset fanns Molly, som varken tyckte det var kul med blötan eller tufft att söka skydd under parasollet. Hon är en komplicerad varelse.
Eller nattens insats, om man ska vara petnoga.
Blir mer och mer besatt av min ritplatta. Satt uppe till morgontimmarna och lekte ihop olika saker, bland annat det här.
…klev jag upp trots att jag ville fortsätta sova
…åkte jag skidor i 5,7 kilometer men brände bara 302 kalorier
…tittade jag på dokumentären om Gunnel Lindblom på SVT Play
…fick jag ett uppdrag trots coronaläget
…följde jag med Emmett och storhandlade många fler matkassar än någonsin förut (ingen av oss har haft tid förrän idag)
…sa bilen 5 minus men mina tår och fingrar sa 10 minus, minst
…skalade Emmett en apelsin åt mig (den var mycket god)
…spelade jag Pachelbel i harpsichordläge på vårt nya digitalpiano (Yamahas Clavinovaserie)
…blev jag lovad besök av min favoritkatt till helgen
…ritade jag en ny katt, med mera, på min kära ritplatta
…lovade jag att stängsla in en fårhage imorgon
…lärde jag mig att paddan Blomberg, eller Bufo blombergi, med sina ca 25 cm är den troligen största paddan i världen
…lärde jag mig att det fanns en svensk upptäcktsresande som hette Rolf Blomberg och som letade efter Eldorado men som hittade en padda (se ovan)
…hörde jag för första gången ordet ”aktieaktivister”, i betydelsen aktieamatörers bestraffning av aktiehajar (med anledning av de senaste dagarnas stökigheter kring GameStop på Wall Street)
…har jag inte vågat se hur det gått för mina aktieinnehav
…har jag känt fantomstanken av gårdagens hund som hade rullat sig i grävlings-nummer-två innan den varmt välkomnade mig till sitt hemman, en gård med skogstomt och allt som där ingår
…har jag återigen missat att hämta ut låtsasstjärnkikaren som medföljde i nyabonnemanget på Illustrerad Vetenskap
…har jag ännu inte gått och lagt mig trots att jag vill sova
Förr eller senare får jag kläm på’t.
Hade tänkt rita och måla katter, men det blev något helt annat.
har jag unnat mig lyxen att ha roligt igen, på bästa arbetstid.
Wacom Intous Pro, I love you!
Så har årets sista dag inletts. Några minuter efter midnatt och inget regn faller. Känns konstigt, efter att ha blivit vattnad nonstop varje gång man varit ute de senaste veckorna. Som tur är har de lovat regn under dagen sedan. Bara så att man känner igen sig. Skönt.
Ska ägna stunden före sänggång åt att träna på att teckna katter (de är notoriskt svåra), öva på ackordbyten på gitarren samt läsa ett kapitel i Bachboken jag fick i julklapp. Därefter borde jag vara redo för ”morgondagens” nyårsfirande. Jag ska fira ut det här sabla året så resolut att mitt skoavtryck i dess bak sent ska blekna.
Kände igen mig i en bekants beskrivning nyligen av sitt allmäntillstånd: trött.
Men just när det känns som tristast och gråast och regnigast hjälper det att plocka fram den kära gamla ritplattan och unna sig att vara barnslig.
Jag gillar färgerna. Jag behöver dem. Framför allt behöver jag min Wacom Intuos Pro. It’s so perty!
