Etikett: egen musik

Ny musik

Medan jag försökte återbekanta mig med Sibelius och NotePerformer – går fasaväckande fort att bli ringrostig – krånglade jag (som vanligt) till det genom att ge mig i kast med rytmsektionen det första jag gjorde.

Skvalpade runt ganska länge på djupt vatten, men med tanke på att jag inte hade nån badanka att klamra mig fast vid så blev resultatet heeeelt okej.

Julhälsning

Skulle egentligen ha skrivit musik till decemberrimmet här i min Captain’s Log för några veckor sedan, men i takt med att tonerna växte fram i Sibelius – med hjälp av ypperliga NotePerformer – insåg jag att texten inte passade. Så jag skrev en ny.

Sålunda blir detta mitt officiella God Jul för i år.

Och den nya texten jag skrev för att passa musiken lyder som följer:

Wish you all a merry Christmas
Light the candles and sing a Christmas joyful rhyme
now to celebrate time after time,
how the year passes mild into a glowing light,
blessed with colour and shimmers bright
Glist’ning stars in the snow give warmth to the night
Tell the morning it’s free of all dark plight
Jubilare….
Jubilare….

Hear with hope now the chorus bells in steeples
all filling Christmas night
O gladly, gladly join the Christmas choir
O praise now the Yuletide fire
Wish you all merry Christmas white
What a glorious, glorious sight

Smålycklig

Emmett har skaffat notskrivningsprogrammet Sibelius samt det svenska samplingsbiblioteket NotePerformer 3. Konstaterar att det är mycket roligt och inspirerande att arbeta med NotePerformers realistiska orkesterljud.

Och bara för att Emmett hade fått i musikskoleuppgift att göra ett arrangemang på ”När juldagsmorgon glimmar” med F-horn, Bess-trumpet, tenortrombon, tuba och valfritt slagverk så kunde jag inte låta bli att göra ett försök, jag också. (Valde ”tubular bells” som slagverksinsats.)

Är en (glad) amatör, javisst, men jag hamnar ändå i decemberfeststämning redan nu tack vare de trevliga instrumenten.

Tack Sibelius, NotePerformer och Emmett!

Äntligen gjort lite ny musik

Gjorde ett nytt MuseScore-stycke igår, som jag döpte till March of the Misfits efter Emmetts associationer när han lyssnade. Han fick bilder av udda figurer som defilerade förbi utanför ett fönster, kanske över fjärran kullar. Tyckte associationen var så kul att jag fick lust att teckna också. Fortsättning följer.

Ny musik

Grubblade en stund över saker och ting, dammade sedan av tangentbordet och totade ihop ett nytt musikstycke, lite förvildat döpt till ”Baroque Tango”. Sedan glodde jag på ett program om Einstein och Hawking i SVTPlay. Och nu ska jag återknyta bekantskapen med Hawkings bok om svarta hål. Så svårt att greppa att jag räknar med att snart ha somnat.

My very own spaceship

Last night I sort of managed to make my own means of space travel, simply by using some of the instruments in MuseScore, which ordinarily frustrate the hell out of me but now served their purposes beautifully.

I call my new piece ”Spaceship En Route”, and if a spaceship was to land outside our house tonight I would jump on board faster than you could say ”stalwart”, provided that the spaceship looked exactly the way my own musical spaceship does, i.e. set for very dark and dangerous adventures.

I close my eyes and let the mysterious ship carry me off to dimensions hitherto unknown…

Call me a rotten braggart, if you will, but I’m much pleased with the result.

Ny musik

Är mycket glad att jag tog mod till mig mitt i sommarstressen och stjälade* åt mig några timmar för att göra första delen i ett nytt musikstycke med arbetsnamnet Scraps. Som små smulor av minuter nedtrillade från det dubbelarbetande skrivbordet. I morgon blir det en fortsättning.

Om jag ska fortsätta ha så här mycket arbete kommer jag att få ihop en årslön som slår värsta findoktorn. Om jag överlever.

*Stjäla, stjälade, stjälat; själa, själade själat; välan, välan, välan.

Orchestral test

Emmett offered me a Cubase/Vienna Ensemble Pro crash course yesterday, and let me tell myself: it was gloriously fun sitting in his studio, trying out a number of the multitudinously different instruments, all sounding beautifully realistic.

Since I’ve never played in a band, it was a bit of a challenge not to write the music in e.g. MuseScore, but to record it on the fly on the keyboard, one channel at a time, trying to keep up with myself and remembering what all the other instruments would be doing in the next bar and in the next one. In the end I opted for a sort of creepy setting rather than real music.

The music part will come later. It’s a helluva lot to learn before that opportunity presents itself.

Berg, blåst, besök

Pausade under dagens springrunda med en funderingsstund på en iskallt blåsig höjd i solen, oförskämt låg i humöret, när en gul labrador med hela sin uppenbarelse bekymmerslöst svängande i blåsten plötsligt närmade sig. Den gjorde det väldigt smålistigt, som den inbillade sig, genom att låtsas nosa på saker som var så intressanta att den inte alls hörde husses rop. Nosa, nosa, snegla på mig, nosa, nosa, snegla på mig … Och så fort ögonkontakt uppnåtts lyste den upp inför den absoluta självklarheten att alla tvåbeningar genast förstår att den är sötast och charmigast i hela vida världen. Och den här tvåbeningen berömmer sig av att minsann inte vara dummare än en labrador. Efter att ha blivit buffad på och omringad av den rara lilla varelsen och fått hjälpa till att stryka bort lite fällande vårpäls så värmde plötsligt solen mycket mer än tidigare. Och resten av springrundan gick hur lätt som helst.

Och väl hemma igen har jag gjort ny musik:

Frontier

Lite känning av medeltid. Lite krigiskt. Kanske en rest av sinnesstämningen som rådde innan jag fick ett peptalk av en gul labrador. Cutie doggy, your work here is done!

 

Ny musik

En tämligen produktiv lördag, med 2 nya musikstycken som jag till sist blev ganska nöjd med. Möjligen, möjligen är ”Morgana” min favorit.

Obs: SoundCloud har en förvirrande ”falskskyltande” funktion som innebär att en annan persons musik omedelbart börjar spelas upp så snart ens eget ljudspår klingat ut. Detta lurar en att tro att även deras musik är ens egen. Som min komvuxutbildande, supersmarta mattelärare brukade säga: ”Och vet ni vad det är? Inte bra.”

Ghastly Ghosts

och

Morgana

På tal om musik bytte jag idag från skidskytte i ettan till opera i tvåan. Sopranen som sjöng ur Glada änkan gjorde det så vackert. Tjusigt sminkad och friserad. I fluffigt gul tröja, vit plastblöja och rosa knästrumpor.

Bara det.

Varför? kan man undra. Männen på scen, ska tilläggas, var fullt påklädda. Kunde inte låta bli att fråga mig vad som hände med metoo.

Sedan stängde jag av.

Skulle göra ett alternativ till ”Ja, må du leva”

… men halkade först in på minnet av ”Andrées luftfärd” av Jan Troell. Vi såg om den för några veckor sedan, och av någon anledning fann jag mig själv knappa in noter i MuseScore som hade med blåtonad snö, isande vindar och ett ständigt hot om undergång att göra. ”Northbound” fick stycket heta.

Och så här blev slutligen födelsedagsmusiken till Emmett, inklusive texten:

Carol’s been creative

Yup. I’ve written and recorded a new poem, toghether with a short piece of music I’d somehow managed to forget I did only a month ago in MuseScore, in response to a number of things, including a walk among frosty red oak leaves and a passing feeling of futility.

What shall I call the poem, I wonder. ’Sightlines’, perhaps? Yes. That’ll do nicely.

So…

Sightlines

I’m leaving, my friend
The years aren’t on a mend
What they’ve gained is a loss
floating across
the shores that you see
aren’t the shores that I see
across the ocean, amidst the sea
Plundering wrecks
Counting the years, cups of tea
Heavy sigh
Looking at maps, asking warily why
Good morning, my sweetie,
don’t think once that I
will ask ’bout your plans
The goalkeeper’s nigh
wearing a cloak of black and confusion
My sense of injustice is merely contusion
I’ve finished the wine sooner than was desired
and rented a star that wasn’t for hire
We’ll meet up some day at some random spring fair
I’ll be at a place that is quite far from here

 

I’m incredibly satisfied with the result. Is that wrong of me? Complacent, somehow? In blatant contradiction of the poem itself? Not so. Not so at all. No. The feeling of deep satisfaction is gently patting my brain and telling it ’hush, it will be all right in the end’.

 

 

 

Transformation

Yesterday was a bleak day indeed. Walking home from a very important, but essentially very silly meeting with a treadmill and listening to everything revolving around itself in eternal circles I suddenly felt week at the knees.

I contemplated giving it all, as in all, the ill-famed finger. Instead a poem began taking shape in my head. And strangely enough, the words slowly turned things around. All of a sudden they gave purpose to the idea of proceeding home with haste, putting put pen to paper and whipping out my keyboard.

And after some tweaking of words and musical notes – and an excellent piece of advice from Emmett concerning the final touch – I’m all transformed.

Yup. This is the new, happy me:

 

Ny musik

Nu har jag lagt upp en ny musikskapelse på SoundCloud, med genväg via Min egen musik. Har kallat den ”Triplets” (trioler).

Emmett tyckte att det hördes att jag hade lyssnat på EST. Det var inte en association som jag medvetet strävade efter där jag satt och knappade in noterna via mitt keyboard, och jag kan säga att det skulle bereda mig stora svårigheter att felfritt och i rätt tempo spela de där udda triolerna på vårt IRL-piano. Detta faktum har en hel del att göra med att jag på grund av lyhördheten i huset drar mig för att öva på pianot så som jag gjorde förr (när vi hade grannar som inte var hemma jämt), men jag hade ändå aldrig kunnat spela lika flyhänt som Esbjörn Svensson. För en sådan bedrift krävs, förutom en grundläggande begåvning, en källare med ett piano i och en lågande kärlek till övandet i sig själv.

En stund till övers

Efter en hel dags arbete framför skärmen är det törhända inte optimalt för ögon och andra rådbråkade delar av ens lekamen att bara göra en switcheroo på bokstavstangentbord och nottangenbord och så nöta vidare.

Men är det kul så är det.

Min inre kastrullbankare

Om nån ger mig ett ensligt hus nån dag så ska jag flytta in där och ägna hela dagarna åt att spela taikotrummor.

Detta är inte taikotrummor, men jag gillar det ändå.

Ännu mest hade jag gillat det ifall det gått att förstå sig på vad det är för knas som uppstår mellan mitt midi-keyboard och MuseScores ”drum notation” samt dess instrument. Det är ursvårt att få fram – och behålla – de slagverksljud jag vill ha.

Keep trying. And, I dunno, read the manual, why don’t you? Oh yeah. Good advice. Thanks!

P.S. Emmett tyckte att det låter som ett stort troll som  kommer klunsande med skvalpande mage och tänderna fulla med mat. Och alla som inte flyttar sig ur vägen blir mosade.
I love it!

Jag gillar att göra musik!

Det uppstod en trevlig liten lucka i schemat igår, som gjorde att jag kunde ta fram mitt keyboard och öppna MuseScore.

Två stycken stycken blev det, det ena med hjälpsamma tips från Emmett om fiffigheten i att infoga en flöjt. Han föreslog även bra saker med slagverk, men jag lyckas satan-i-gatan inte få kläm på slagverken i MuseScore. Hipp som happ låter de precis som de själva vill.

Det vill jag inte.

Måste ta en ordentligt titt på det där, när tiden för det infinner sig.

Grains

Primary

WIP

Det hela ska bli en berättelse med bild och musik om en figur som mycket bestämt vill något som andra påstår är helt omöjligt. Vilket bäddar för knasiga äventyr längs vägen.

Klyschigt upplägg, men än så länge har jag väldans roligt. Egentligen finns det inte tid att knåpa med egna saker, men kanske är det extra roligt just därför…?

  1. Se Wayne-Wayne går på stigen fram
    barfota så det blir tåjam
    som dumt folk ska få lukta på
    tills att dom plumsar i en å
    Och öronen han pyntar med
    små pluppar från en älgbak bred
    När han ger upp ett rysligt rap
    får han ett monstermedlemsskap

Så tänker Wayne-Wayne med ett smil
och välter en och annan bil
För han är ruskig han som få
ett monster att skrämt heja på

Ny musik

Det är trixigt att hinna med allt man vill, men jag lyckades i alla fall färdigställa ett musikstycke så här före sänggång (eller om det ska vara sånggång), och fick benäget bistånd av Mr Cohab när det gällde att balansera instrumenten volymmässigt. MuseScore är som många gånger tidigare nämnts ett mycket trevligt hjälpmedel i musikskapandet, men instrumenten i sig låter inte jättebäst. Strunt samma. Nöjd är jag ändå.

Bladverk

Satt och betraktade den frodigt växande oxeln utanför fönstret och undrade vad som pågick mellan skymning och gryning bland rötter och kapillärkrafter, grenar och bladnerver, skatbon och myrfötter.

Funderingarna ledde till ett nytt musikstycke, döpt till ”Foliage” (med alltför många sidor partitur för att jag ska tya att lägga upp dem här.)

Senaste värket

Många timmar tog det. Ont i baken fick jag och grusig i ögonen blev jag. Men till slut vart det klatt, det senast gjorda och hittills längsta musikstycket, allt baserat på Emmetts förslag att göra något som bygger på en dialog instrumenten emellan. Mycket svårare än vad man tror.

 

 

När man borde sova

…bootar man om sitt inre system från ord till noter, drar åt sig sitt lilla keyboard, öppnar MuseScore och börjar mata in toner.

Resultatet blev nåt som Emmett associerade med tennsoldater i smått sorgsen kamp för att komma vidare. Jag lånade idén om tennsoldater när jag skulle döpa stycket. Det fick jag.

Fråga

Vad gör man när det står som allra mest nödvändiga punkter på schemat (söka ett jobb med trygg inkomst, vilket i sig själv är ett heltidsjobb; försöka städa bort grannkattens nysframkallande, ögonkliande, storvirvlande, luddiga pälsgåvor i soffor, sängkläder, mattor och lampor; deklarera x 3, fara till Sahara eller kanske bara till Gråbo och vårröja i en stor trädgård, handla, tvätta, laga mat, hinna ut i dagens sista solljus, med mera med mera)?

Svar: Man öppnar MuseScore och gör musik.

 

Nygjord musik

En högst ovetenskaplig studie (läs ”känsla”) ger vid handen att jag ägnar mer och mer tid och energi åt varje nytt musikstycke som jag knåpar ihop.

Åtminstone resulterade den senaste kompositionen i 10 sidor partitur, så många att jag avstår från att lägga upp dem här.

Men själva musikfilen kan i alla fall få vara med. Jag har döpt stycket till ”Vagabond”:

Another day

…another piece of music, fresh out of my KORG midi keyboard and MuseScore.

When putting it all together, it was not my intention to make something that gave off a  serious ”sad movie” vibe. But I’m feeling a bit under the weather at the mo, so I’m guessing that that has something to do with the end result of this lovely evening’s musical experiment.

The fact that I actually ended up liking this piece was the doing of the one and only Mr Cohab, who saved my composition from an offensive counterbase and gave the floor to an oboe instead. Much more pleasant and integrated, listening-wise.

 

Ännu mer hemmagjord musik

Idag blev några saker inställda som gjorde att vi fick chans att göra mer musik, MuseScore, KORGen och jag. Det hela började med att kära Emmett konstaterade att de musikstycken jag hittills gjort går i samma tempo, och att man hör att det är jag. Så då tänkte jag att nu jäklars ska jag göra nåt heeelt annat. Jag tror inte jag lyckades så bra med just den saken.

Men Emmett lyssnade och sa nåt om Nino Rota som inspiration, och det kan han kanske ha rätt i (jag tänkte på en absurd cirkus när jag petade med noterna och de rätt så skrälliga instrumenten), men jag kunde ha påpekat att jag nog mest är inspirerad av Emmett.

Det var för övrigt han som föreslog en fördubbling av melodistämman i ett träblås av nåt slag, för att på så vis slippa drunkna när stråkinstrumentet gör entré.

En bit i taget…

Efter att på dryga milspringrundan ha tampats med övernaturlig motvind – den blåste med full kraft hur vägen än svängde (hus och berg skapade vindtunnlar längs asfalten), och sen ha tampats med en skrivare som envist tjatade om att pappret var slut (när det var den själv som hela tiden tuggade i sig alla ark), och sen ha blivit jävla arg på Poseidon som på elva månader har höjt p-avgiften med nära 30 procent, bara för att de kan – hur stavar man till ”giriga ockrare”? – så hjälper det att avsluta dagen med nåt som skänker lite energi och glitter i tillvaron. I mitt fall denna dag: att leka med MuseScore och KORGen.

Manuell volymsänkning rekommenderas.

 

Soundcloud

Jähäpp. Så har man då äntligen uppdaterat sitt Soundcloudkonto och gett det där liggande enda, och numera ganska gamla, diktspåret lite musikaliskt sällskap i form av tio musikkompositioner. Tänkte nämligen att det kunde vara fiffigt att samla allt som har med egen musik att göra på en sida, och allt som har med bild att göra på en annan.

Frågan är bara var man bäst lägger sina bilder. Tumblr, Instagram eller  nåt annat? Frågade Mr. Cohab, i hopp om att han skulle ha några sociala medier-junkies som arbetskamrater, men det var som väntat noll napp på den fronten. Attans.

I valet mellan ritplatta och keyboard

…var det ovanpågrannens basgångar på högsta volym som till slut fick mig att fly till hörlurarna och eget musikskapande.

Jag är rätt så nöjd med min komposition, även om jag ser och hör saker som jag behöver jobba på i mitt fortsatta musikihopknåpande. Frågan är nu bara om jag ska tacka grannen eller om jag ska sucka tungt…

Obs! Volymen är det ständiga sorgebarnet. Den behöver sänkas manuellt före uppspelning. Annars risk för tinnitus.

Vad som händer när man lagar mat

Mitt bland kastrullerna kan man få en melodi i huvudet. Då gäller det att springa in till datorn och knappa in en skiss i MuseScore. Efter uppäten mat och avklarad disk återvänder man till datorn och avslutar sitt musikstycke.

Tror man.

Efter alla takt-, harmonik- och instrumentbryderier visar sig det färdiga stycket inte alls låta som det man gick och trallade på över Mulligatawneykoket.

Huh. Figures…

Sägas ska också att Emmett lyssnade och kom med ett utmärkt förbättringstips ifråga om att ta idén med åttondelar som speglar sig i halvnoter ända in i mål. Tack, käraste Emmett!

Musikäventyret fortsätter

Senaste MuseScorekompositionen både blev och blev inte så som jag hade tänkt mig. Ack, hurusom frustrationen frestar fräta på förtjusningen i fobevakade fögonblick!

Men, men. Det viktiga att minnas är att det lilla barn man är i musikskaparår räknat enbart förtjänar uppmuntran. Det finns ett halvt paket chokladglass i frysen. Det är ditt. Varsågod.

 

 

Mystiskare och mystiskare

”En morgon när vi vaknar är hela världen vit…” Och jag struntar i att gå ut och trampa i snön. Hur är det ens möjligt?!

Svaret är att det är MuseScore som drar. Mer än nåt annat just nu. Till och med mer än science fiction-film. Hur konstigt är inte det?!

Det är så skimrande skojigt att på mycket kort tid, jämfört med tiden det tar att skriva en novell eller måla en tavla, kunna trolla fram ett helt musikstycke. Och utan MuseScore, och Emmett som tipsade mig om det, hade det aldrig gått eftersom jag aldrig direkt tränat på att skriva noter.

Trots att mina kunskaper i harmonilära och komposition är begränsade till det som jag sugit i mig parasitvägen från Emmett, och trots att jag vet att de flesta (especially among my peers) sällan gillar detsamma som jag gillar, så är jag mycket stolt över sena gårdagskvällens/nattens komposition. Det var mycket upplivande att se att ett fyrstämmigt stycke med instrumentering inte låg utom mitt räckhåll. Tack vare MuseScore. Och Emmett!

Som musik i mina öron

Emmett plockade  fram en violin han köpte för rätt många år sen och som legat bortglömd i ett skåp i väntan på tid och möjlighet att lära sig handskas med den. Till slut, efter att ha varit hos en mycket vänlig instrumentbyggare vid Linnéplatsen och skaffat nya strängar, är det nu mer eller mindre kö till violinen. Ingen av oss kan – ännu – traktera detta vackra instrument, men det hindrar oss inte från att försöka på tider då vi tror att grannarna inte är hemma, eller när de ändå fläskar på med sina hårdrocksrytmer.

Mors lilla Olle, det är ungefär där jag är just nu, och det kan jag säga, att det är en fin liten melodi som är bra mycket mer finurligt uppbyggd än vad man först tänker på. Hon visste vad hon gjorde, Alice Tegnér.

Det är mer än vad jag kan påstå om mig själv. Men jag är ändå ganska nöjd med mitt senaste stycke kallat Hoax Hill 2. (Hoax Hill 1 är en helt annan historia.)

 

”Har ni verkstatt här, eller?”

…som Emmetts tyska granne sporde honom en gång för länge sen när han var nyinflyttad i sin lägenhet och hade många saker som skulle hamras, spikas och borras upp på väggarna.

Själv har jag bara saker som ska hamras. Ner av pianotangenter.

Kan inte sluta höra melodier som jag vill ge form i MuseScore. Längtan till detta program är våldsamt energigivande, och jag är dessutom ganska stolt över resultaten, trots mina illgrönegröngölingsnybörjarrookiekomponerande kunskaper. Räknat i musikskaparår är jag faktiskt bara en vecka gammal. Då kan man inte begära att det ska låta Bach och Boulanger, Shostakovich och Strozzi, von Bingen och Beethoven om ens alster. Här kommer en Norparevals*.

*En del av mitt monsterprojekt.

Multimediaprojektet

Musikskapandet fortsätter. Jag borde verkligen brödfödejobba i första hand och musicera i andra, men jag vet inte hur jag ska få stopp på mig själv vid klinkandet. Det är ett stort problem…

Inte.

Har så kul att jag får lust att stampa runt en stund i takt till dagens komposition i MuseScore, ett litet stycke som är tänkt att ingå i mitt multimediaprojekt (enligt överenskommelse med Kulturkalasvänner ska det vara klart senast 13 mars) där huvudrollen spelas av monster som ingen nånsin hört talas om men som ändå alla känner till. I’m so clever it hurts. And modest, too.

Stycke för ”violin” och ”violoncell”

Skrattar som en tok över hur infernaliskt, vansinnigt, sinnessjukt, crazy jättekul det är att skapa musik med hjälp av MuseScore. Har i princip inte varit ute på två dagar. Hurra!

Inför senaste kompositionen gav jag mig bara den på att den skulle skrivas i B-moll. Bara för att inte fastna i C-skalans bekvämligheter. Märkte att det omedelbart infann sig en smått svårmodig stämning, och jag tror att det är själva tonarten som inbjuder till det.

I övrigt inser jag att det är dags att plugga harmonilära på allvar, och inte bara emellanåt dryfta ämnet vid matbordet med käraste kalaspuffen Emmett.

Notera: Vet ännu ej hur man bestämmer ljudvolymen vid uppladdning, så manuell nedskruvning fordras…