Det är inte bara för minnesträningens skull som jag nyss lärt mig A.E. Housmans dikt ”How Clear, How Lovely Bright” utantill. Den är vemodig och vacker (även om poeten själv tycks ha varit en skräck i Cambridges lärosalar).
från uppdrag till resultat
Det är inte bara för minnesträningens skull som jag nyss lärt mig A.E. Housmans dikt ”How Clear, How Lovely Bright” utantill. Den är vemodig och vacker (även om poeten själv tycks ha varit en skräck i Cambridges lärosalar).
Förstår inte varför jag är så trött. Eller jo, det gör jag. Har precis renskrivit dagboksanteckningarna från den underbara, magnifika, ljuvliga semestern i S:t Annas skärgård med omnejd, däribland Gamla Linköping och Stegeborg.
Alla våra tjusande upplevelser genererade 15 sidor dagboksanteckningar. Lite overkill kan man tycka, men det är mycket roligt att få läsa dem så här i efterhand. Man åker nästan tillbaka dit, fjärran från häret och nuet med alla dess toklånga arbetsdagar sju dar i veckan.
Och på tal om Stegeborg. Det växer massor av äppleträd runt denna gamla Vasaborg. Så vid hemkomsten, och vid de sista tuggorna av Emmetts goda äpplepaj, skrev jag en dikt: