Av tick-tack-klockan-går-skäl läser jag numera hellre fakta än fiktion, och bland de absoluta höjdpunkterna på senare tid återfinns:
- Och själen blev kropp, där vetenskapsjournalisten Carl Zimmer på ett mycket klartänkt sätt nystar i 1600-talets medicinska trådar för att visa hur dåtidens filosofer och vetenskapspersoner – ofta med hjälp av djupt obehagliga metoder – lade grunden för dagens tämligen avancerade kunskaper om den mänskliga hjärnan.
- 100 platser du aldrig kommer att besöka, en bok där författaren Daniel Smith gör ett smått skrämmande svep över just hundra platser på jorden som av olika skäl – främst militanta – hålls så hemliga att några av dem knappt är mer än rykten.
- Boken om traktorn – Traktorns historia i bilder. Ingen enskild författare står angiven, men Penguin Random House Company står som ursprunglig utgivare. Förutom att man får en mycket intressant inblick både i enskilda livsöden och i de allmänna levnadsvillkoren under 1800-talet och framåt så är det väldigt svårt att inte bli galet förtjust i alla dessa metallhästar och -oxar som ståtar med idel fantasifulla former och färger. Jag begriper till exempel utan svårighet varför Clayton & Shuttleworth var en populär ”lokomobil” på sin tid (1919). Den såg ut som ett uppfinnarjockeånglok fast med hjul för mark istället för räls.
Bilden är hämtad härifrån: By WikedKentaur – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=4206923
När jag slutligen betat av alla traktorer så tänker jag ta itu med universum: - Vårt matematiska universum, av Max Tegmark. Påbörjade den för ett knappt år sedan men tappade bort den i alla bokhögar. Nu är den lyckligen återfunnen och framlagd på en plats där den inte kan gömma sig igen. Tänker läsa den mot bakgrund av att förra årets Vetenskapsfestival gästades av Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, som på en direkt fråga uttryckte skepsis gentemot Tegmarks tes att allt skulle utgöras av matematik. Själv har jag en stark benägenhet att köpa den matematiska grundtanken, så i rättvisans namn får det väl bli en bok av Danielsson härnäst, till exempel Mörkret vid tidens ände. En lovande titel, tycker jag.