Katter på hjärnan just nu

… så det blir till att läsa både Gatukatten Bob av James Bowen och Bibliotekskatten Dewey av Vicki Myron och Bret Witter.

Tillägg: Måste erkänna att jag hade mycket större behållning av boken om Dewey. Beror på att den lilla bibliotekskatten sätts in i ett socialt sammanhang. Vicki Myron och Bret Witter beskriver hur livet tedde sig i Spencer på 80-talet, med karga människoöden mitt i den ekonomiska krisen, och hur Dewey – med bibliotekschefen Vicki Myrons hjälp – påverkade invånarna i den lilla stan. Deweys personlighet och charm blir ett instrument för att berätta om människorna på orten, och vilket ljus de hade inom sig, bara de fick en chans att visa det.

Vad får det lov att vara?

Bortsett från att det har hänt nåt aggressivt med bilismen under senare år, vilket man tydligt märker när man numera är ute och kör med den egna lilla Silverpilen (eller om det ska vara silverbilen) -provocerande upp-i-baken-tryckningar med noll bromsberedskap på mörkervägar med rådjursglimmande ögon i varenda dikesren, vrålande omkörningar på hastighetsbegränsade vägguppsvägar med knytnävarna på tutan, filbyten utan förvarning och prejningsförsök till höger och vänster – så är det skönt att i vinterkylan kunna sätta sig i en (tämligen) varm kupé istället för att parkera gumpen på en blåsig cykel för att ta sig till NetOnNet som ligger hyfsat långt bort ute på Hisingen varje gång man måste köpa nätaggregat, processorfläkt eller något annat viktigt. Sladdar brukar vara en favorit. Fråga herr Busbon. Men den här gången blev det … böcker. Och en isskrapa. Och böcker. Någonstans i närheten av förlängningssladdarna och ficklamporna. Så häpet att jag fortfarande knappt tror mina ögon när jag blickar ner på titlarna som ligger här på bordet.

Vet inte vilken jag ska börja med.
1. Summan. Fyrtio berättelser från livet efter detta av David Eagleman (översättning Niclas Hval). Det var baksidestexten som väckte mitt intresse: ”När du dör kommer du kanske att upptäcka att Gud är stor som en mikrob och fullständigt omedveten om din existens. I en annan version av livet efter detta återskapas du utifrån dina kontokortsutdrag och i en tredje tvingas du leva tillsammans med irriterande, alternativa versioner av dig själv som representerar allt det du kunde ha blivit.”
2. Vad gjorde du under kriget av Peter Kadhammar. Köpte boken eftersom Kadhammar är en av mina absoluta favoritkrönikörer. Rättvisemärkt hela han.
3. Skymningsögon av Dean Koontz (översättning Börje Crona). Köpte boken eftersom Koontz mycket sällan gör en besviken. Trots de knasiga världar som i regel målas upp så passar han alltid på att förmedla ett stillsamt hopp om mänskligheten. Det är vackert så.
4. De som viskade. Tystnad och terror i Stalins Sovjet av Orlando Figes (översättning Claes Göran Green). Köpte boken till herr Busbon som hört talas om den och ville läsa. Skulle inte bli förvånad om den ”råkade” hamna i min läsfåtölj så snart herr Busbon tagit sig igenom den. Tur att jag har annat att läsa i väntan på att han ska hinna konsumera de sjuhundrasextioåtta sidorna i myrkryptypsnitt.

NetOnNet, förresten. Förutom Roy Anderssons reklamfilmer om fallskärmsavtal och reklambyrån Forsman & Bodenfors ”snälla Åke” så är det här en höjdare:

Ny sajt för kommande bokevenemang

Hittade via små kringelikrokar, bland annat förbi Boktugg, fram till en toppenfin översikt för bokintresserade:

Bokdatum

Via denna fina och hjälpsamma sida upptäckte jag alldeles nyss att Kristianstad med Åhus har en bokfestival som jag teoretiskt har en chans att besöka. Vore kul att lyssna på Ulrika Knutsson, Anders de la Motte, m.fl.

Att Crimetime Gotland snart drar igång märker man också – med råge – på sajten. Men i det fallet avstår jag. Hade nog ändå inte varit möjligt att hitta logi till vettigt pris.

Läs!

Här är en sorts recension av senast lästa – sträcklästa – boken: Göteborg Noir av Håkan Tendell.

Eftersom författaren själv inte berättar något om handlingen på sin baksidestext så gör inte jag det heller. Låter det räcka med att säga att romanen ger vibbar av de la Mottes omistliga böcker och Andreas Romans Vigilante, och vidare av filmer som Thelma & Louise, Falling down, Natural born killers (som jag bara sett en liten snutt av men ändå tillräckligt för att veta vad den handlar om), Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och antagligen skulle även det amerikanska psykot kunna läsa boken och nicka instämmande här och där (fast det vet jag inte säkert, för jag har varken sett filmen eller läst boken).

Och alltsammans utspelar sig i det lella och eventuellt framtida Göteborg med omnejd (förlåt, Malmö och Stockholm … m fl).

Förutom några högst personliga invändningar mot delar av personteckningarna* förstår jag inte varför inte denna roman givits ut på stort förlag. Den är spännande, medryckande, filosofisk och, hemskt att säga det i sammanhanget men det är helt sant, vansinnigt rolig. Dessutom är texten snyggt balanserad mellan intressanta detaljer och effektiva scenklipp. Hela tiden undrar man om och hur huvudpersonen ska lyckas krångla sig ur den hemska knipa han själv, med författarens entusiastiska hjälp, försatt sig i.

 

* Det blir lite enahanda i längden med kvinnor som bara snurrar kring en enda sak: rollen som (w)ho(r)es.