Emmett plockade fram en violin han köpte för rätt många år sen och som legat bortglömd i ett skåp i väntan på tid och möjlighet att lära sig handskas med den. Till slut, efter att ha varit hos en mycket vänlig instrumentbyggare vid Linnéplatsen och skaffat nya strängar, är det nu mer eller mindre kö till violinen. Ingen av oss kan – ännu – traktera detta vackra instrument, men det hindrar oss inte från att försöka på tider då vi tror att grannarna inte är hemma, eller när de ändå fläskar på med sina hårdrocksrytmer.
Mors lilla Olle, det är ungefär där jag är just nu, och det kan jag säga, att det är en fin liten melodi som är bra mycket mer finurligt uppbyggd än vad man först tänker på. Hon visste vad hon gjorde, Alice Tegnér.
Det är mer än vad jag kan påstå om mig själv. Men jag är ändå ganska nöjd med mitt senaste stycke kallat Hoax Hill 2. (Hoax Hill 1 är en helt annan historia.)
