Lördagen den 29 februari 2020. I Göteborg faller snöblandat regn på de snörester som ligger kvar sedan veckans förskrämda köldknäpp.
På jordklotet i övrigt är läget mer än kärvt. Obönhörliga förföljelser av uigurer, rohingyer och förmodligen även andra folkslag som för stunden råkat hamna i radioskugga. Ett till synes ökat förtryck av etniska grupper i såväl Europa som i övriga delar av världen. Öppet krig i Mellanöstern och på den arabiska halvön med miljontals människor som måste fly för sin överlevnad, men vart? Förödande bränder som strax därpå övergått i förödande översvämningar. Gräshoppssvärmar som vid ett enda nedslag äter lika mycket som befolkningen gör på ett helt år. Högerpopulism som sveper fram på bred front i länder som tidigare betraktats som fyrbåkar för demokrati och skydd av mänskliga rättigheter.
Och så nu detta: En ny typ av influensa som på sätt och vis kan ses som en naturens reaktion på människors brist på empati för annat levande, eftersom smittkällan bekräftats vara djurhanteringen som sker i samma land där tidigare globala smittkällor också varit just djurhanteringen. Det är för övrigt ett land där det anses vara ett folknöje att varje år ordna med en ”festival” där man plågar och flår hund(valp)ar levande.
I ljuset av allt detta ter sig ens egna problem som makalöst futtiga. Än sen att man inte hann sälja av sina aktier och fonder innan man gått back en halv månadslön? Än sen att man inte hunnit lämna in bilen till besiktning och att den nu därför fått körförbud? Än sen att man inte fick sin lilla drömkåk med trädgård och musikrum? Än sen?