Hade tänkt vara flitig och köra ett Farmer’s Crossfit-pass med grästrimmer i fårhage, men tekniken strulade och alldenstund jag inte var på humör för eventuella elakheter från herrn i huset dunstade jag snabbt som ögat och fann mig några ögonblick senare vara på vandring längs Bohusleden. Där hittade jag en sjö som enligt mobilens karta heter Norra Bamsjön [sic]. Hittade en enslig bergsknalle i den kyliga blåsten och trodde att jag var ensam … ända tills jag fick syn på en rörelse i vitögat. Varför, ack varför, hade jag ingen matsäck på ryggen att dela med mig av?
Var så skönt att ligga där på bergsknallen och lyssna till vågskvalpet att jag somnade och icke vaknade förrän en kvinna med son skulle bada sin gråa pudel under tjo och tjim ända tills jag reste på mig och gick.
Då skulle de också gå.
Så klart. Något som jag alltid har misstänkt, och var och varannan dag får bekräftat är: jag är en tokmagnet. Det kanske hänger samman med att jag – utan att förstå hur det gick till – plötsligt upptäckt mig vara genetiskt besläktad med en tvättäkta foliehatt, vilket är förbluffande, skrämmande, tröttsamt och intressant på en och samma gång.