Jaha, så hittade jag ett nytt gym med sandsäck. Mycket bra. Ända sedan gymmet i Mossen valde att resignera inför sin trasiga sandsäck så har jag legat av mig så pass mycket att jag efter tio minuter vid mitt nya vattenställe flåsade om en tok.
Det är bra. Somliga behöver avreagera sig.
I övrigt har jag nu börjat läsa del 2 av Robin Hobbs Fjärrskådaretrilogi: Royal Assassin. Efter att ha läst del 1, Mördarens lärling, i Ylva Spångbergs utmärkta översättning så kräver det nu en smula ansträngning från min sida att ”tänka om” när det gäller alla företeelser och alla figurers namn. Wit är Klokskapen, Chivalry är Ärlig, Regal är Kunglig, och så vidare, och så vidare. Vidunderlig läsning är det hur som helst.
Hade en liten diskussion med Emmett om vad det är man numera orkar läsa i den skönlitterära fåran (been there, seen that, done that, spelar väl in), och det landade i att texter kan vara hur mycket fantasy, deckare, skräck eller vad de nu vill vara, bara de förmedlar något av vikt. Något av allmänintresse. Något om existensen i sig själv. Något om glädjen och sorgen i att över huvud taget finnas till. Hur man handskas med det.
Det är sällsynt. Vilket är skälet till att jag nu för tiden mest slänger all skönlitteratur ifrån mig. Men inte Robin Hobbs böcker. Än så länge.