Är glad för insikten jag gjorde för ett år sedan, att somliga människor har en kemisk sammansättning i hjärnan som gör att de behöver tillskott av serotonin för att inte deppa ihop totalt i dikesrenen.
Utan den insikten hade denna dag garanterat gjort mig kalabalikmisantropisk. Har ägnat hela söndagen åt att köra runt och mata bilen med dyr bensin i syfte att passa överenskomna tider, bara för att upptäcka att ingen mer än jag var där. Så hurra för förskrivna tillskott av nödvändiga signalsubstanser!
Tack vare dem har jag kunnat hitta vissa poänger med att köra mil efter mil fram och tillbaka en höstdag som varit så vacker att jag egentligen hellre hade tagit en jättelång springrunda i valfritt naturreserverat. Bilen fick i alla fall motion. Hur bra som helst.