Det går över.
Från ena dagen, när deppigheten gav mig svårartad bakvärk (var tvungen att ge mig ut på cykeln och cykla vilse flera mil i regn och åska innan jag äntligen glömde bort hur meningslöst allt kändes) till denna dagen, då jag plötsligt har fått en bil. Fått. En mycket fin bil. En som bara rullat drygt 14000, saknar rost, har 125 hk, inte har en enda tejpad slang under motorhuven, har medföljande fina vinterdäck, har en tyst motorgång, hela säten och bromsar som tar, är nyservad och inte behöver besiktigas förrän i januari nästa år.
En bil som jag kan använda för att ta mig till landet och får och hagar och hundar och hästar och trädgårdsarbete och förhoppningsvis även en kurs i svetsning så småningom. Jag bara fick den. Befinner mig fortfarande i (positivt) chocktillstånd.
Och plötsligt blev allt roligt igen.
Så nu sitter jag här och läser i V50-manualen om hur man jobbar med elhissarna, hur man öppnar tanklocket och hur man justerar värmen. Och vad den tredje nyckeln är till för. Hmmm.