…som jag hann få vittring på i november sprang till skogs igen. Nu är det den 9 december, och jag har inte haft tid att fixa med mer decemberpynt än stearinljus vid matbordet och en elektrisk snöglob som jag var fascinerat förtjust i ända tills jag tog ett foto på den och i närbild såg att en teddybjörn bland julklapparna stirrade på mig som hämtad ur en B-skräckis. Sen dess har jag inte brytt mig om att ens tända globen. Sorry, Teddy.
Möjligen, kanske, eventuellt, hinner jag fixa med lussebullebak och annat decemberstök under den stundande helgen, under förutsättning att jag först får en obetvinglig lust att lägga en heldag på att göra den nödvändiga grundstädningen.
Frid och fröjd…
Och…
…bye bye, Teddy.