Bara för någon dag sedan förklarade jag för mina vänner hur lycklig och tacksam jag är över att vi bor och lever i Sverige, ett land där olika myndigheter och institutioner är frikopplade från varandra på ett sätt som säkrar de demokratiska principerna: Folkhälsomyndigheten och dess forskare och experter analyserar läget och ger rekommendationer om åtgärder som sedan regeringen tar ställning till innan de lägger fram åtgärdsförslag som ska godkännas i riksdagen (svenska folkets representanter). Efter det långtgående privatiseringshaveriet inom sjukvården tar nu Socialstyrelsen över ansvaret för att samordna inköp och kvarlitetssäkring av skyddsutrustning som ska användas av vårdpersonal och patienter. Svenska media är fria att rapportera om läget och analysera det. Finansministern och hennes kollegor har säkrat ekonomiska resurser som de nu sätter in för att hjälpa löntagare och företag att hålla näsan över vattenytan tills stormen bedarrat. Detta i flitig kommunikation med riksbanken, representanter för näringslivet och med uppdateringar från konjunkturinstitutet. Vi har fristående forskare samt en myndighet för samhällsskydd och beredskap som analyserar aggressiva propaganda-attacker mot Sverige från totalitära stater vars syfte är att destabilisera samhällsbärande företag och institutioner genom att demoralisera befolkningen, med det bakomliggande motiv att sedan kunna expandera politiskt, ekonomisk och ideologiskt genom ”rea”-köp av svenska företag, på samma sätt som skedde i samband med finanskrisen 2008-2009. Det är bara att läsa på om vilket land som i den vevan storinvesterade i till exempel svensk bilindustri och svensk vindkraft.
Vi får hela tiden uppmaningar om att vara källkritiska till alla påståenden som florerar, inte minst i sociala medier, och fundera över vilka motiv de har som lägger fram sina ”fakta”. Vill man ha fakta är Folkhälsomyndigheten ett utmärkt ställe att börja på!
Tyvärr verkar det som om svenska media i mångt och mycket väljer att gå yttre krafters försök att jaga upp stämningen och skapa hysteri. Även den annars så pålitliga nyhetsredaktionen i P2 trummar på med sina försök att tjata fram konflikter. Istället för att jämföra Sveriges hantering av krisen på ett positivt sätt jämfört med andra länder, så envisas de med att lyfta fram tyska och franska journalister, bland annat, som sitter med på varje daglig presskonferens och tjatar om att det är märkligt att Sverige inte gör som i Spanien, Italien eller något annat land som inte är Sverige. Har det hjälpt där, att stänga ner allt? Det är väl snarare så att det finns rapporter om att det skapar fler problem än vad det ”botar”? Varför lyfter inte de svenska nyhetsredaktionerna fram det? Varför jämför man inte med Taiwan, där det finns indikationer på att öppenhet från myndigheternas sida är ett framgångsrecept mot spridningen av c-viruset?
Och vad blir då resultatet till slut, efter allt hamrande i huvudet om att de svenska myndigheterna ska följa i spåren av länder som åsidosätter demokratiska regler, och lägger kraft bakom dem med hjälp av polis och militär och saftiga böter? Jo, nu vill vår folkvalda regering införa en lag som tillåter dem att bestämma saker och ting helt på egen hand. Vad hände?
Jag blev djupt chockad när jag hörde detta i dagens Luncheko, och plötsligt tappade jag tacksamheten över hur regeringen och dess allianspartier hanterar pandemin. Plötsligt känns allt bara fult.
Tillägg 8 april: Efter protester från bland annat Vänsterpartiet och Moderaterna har nu förslaget justerats så att regeringen visserligen ges makt att ta egna och snabba beslut om stängning av flygplatser, köpcentra, gym, restauranger och liknande, men att våra folkvalda representanter i riksdagen i efterhand får möjlighet att granska och rösta om besluten. Det vill säga, att antingen godkänna dem eller upphäva dem. Hurra! Demokratin i vårt land lever vidare!