Just nu ser det så ljust ut för mig på börsen att alla de pengar jag förlorade i mars nu är upphämtade med massvis av god råge. Framför allt är det Sinch som hittills har burit upp min framgångssaga. Och även Bravida har varit en trogen pålle. (Men jag är inte tillnärmelsevis så rik – än – att det är någon idé att försöka telefonbedra mig eller dylikt.)
Det är ingen idé att önska att man varit med på tåget när Oasmia gjorde en tjurrusning uppåt och att man då även förstått att hoppa av långt innan den sjönk som en sten igen. Den sortens aktier, sådana med stora minus-P/E-tal, är inget för nervösa typer som jag själv. I mitt fall får det räcka med branscher och företag som jag gissar har en framtid även utan en massa urvattnande nyemissioner.
Tidsaspekten är viktig, både när det gäller det ekonomiska tålamodet och studiet av vettiga företag. Och tyvärr är det väl inte direkt min favoritsysselsättning att ägna lediga stunder åt att studera årsrapporter och kassaflöden. I alla fall inte när man nyss har kånkat hem en trave Tove Jansson-böcker från biblioteket…