När jag lyssnade på dagens P1 Kultur blev jag varse en pågående diskussion om litteraturkritikerns roll. Detta mot bakgrund av en recension i Expressen av ”En ensam plats”.
Har tyvärr inte läst boken (än), men när jag besökte Expressen och röjde igenom recensionen upptäckte jag att det inte var så mycket recensentens ordval – som tycks ha varit det som främst väckt upprörda känslor – som skavde utan mer det faktum att recensenten får texten att handla om henne själv och allt som hon personligen retar sig på, snarare än om författarens bok.
Litteraturkritik verkar vara ett svårt ämne.