Det är inte klokt vad lycklig man kan bli av att tappa en bilnyckel nånstans på 7 hektar tovig ängsmark.
Eller nä, det var väl inte så roligt att tappa den i samband med att man gick där och trimmade hopplöst högt och segt skitgräs som tvingade in en i helt hopplöst utmattande brottningsmatcher i sammanlagt 4,5 timme. Dessutom var det gårdsfolkets bilnyckel, och de blev så uppjagade av händelsen att tonfallet i den följande konversationen fick den ena hunden, som annars är som ett plåster på mig, lektanten i egen hög person, att gå in i huset och stänga dörren efter sig.
Nej, det vansinnigt lyckliga var, när herrn i huset dagen därpå gått två varv med metalldetektor utmed stängslet och gått bet, och man själv greppade metalldetektorn, och strax innan batteriet tänkte ge sig äntligen hittade den hett åstundade bilnyckeln.
Jag blev så glad och tacksam mot alla de krafter som råkade (eller valde, vad f-n vet jag) samverka för att gårdsfolket skulle få tillbaka sin kära bilnyckel att jag nästan svimmade. Helt sant.
Och den följande dagen, som idag, har också varit givande:
- Truckutbildning påbörjad, hurra!
- Bilmekande inbokat: har blivit lovad plats och assistans för att byta länkarmar och bromsolja på bilen, och kanske blir det till och med montering av en dragkrok
- Nästäppan som jag dragits med i flera år tycks ha släppt lite sen gårdsfolkets hund, ”Plåstret”, i sin krumbuktande iver smockade till mig med skallen så att det sa kras och jag först trodde att näsan blivit bruten, men blodstörtningen uteblev och nu kan jag som sagt andas lite friare
- Beställda Tintinalbum på originalspråk delvis levererade, så efter dagens pensum har det varit idel trivsel i läsfåtöljen