Spanking spaghetti, varför måste alla nya filmer och serier vara så skräpiga? Jag längtar mig fördärvad efter en bra ny film eller serie!
Vi testade Annika som går på SVT med superskickliga skådespelaren Nicola Walker, men jisses vicken gäspning. Varför tror man att det är en bra idé att låta huvudpersonen prata med tittaren samtidigt som hon agerar i ”sin egen värld”? Det bryter illusionen och är värsta våta filten över all tänkbar spänning.
Sedan testade vi Taboo med en Tom Hardy som går omkring och ser mucho macho och mystisk ut men inte gör så mycket annat i en visserligen mycket estetiskt tilltalande miljö i något slags 1700/1800-tal. Så vad kan jag säga? Bored now.
Sedan testade vi Project Power med en galet charmig Dominique Fishback plus några kändisar, men inte ens hon kunde rädda denna gapiga och ologiska rulle.
Slutligen försökte vi med The Rundown med Dwayne Johnson men tröttnade efter 60 sekunder på grund av alla hysteriska och skrikiga, skräniga klipp som säkert upplevs som jättetuffa om man är fjorton. Vilket vi inte är.
Och just det, ja, vi tittade ju på Mother också, med Jennifer Lawrence. Personligen blev jag urbota less på ”first shooter”-perspektivet samt hopkoket av diverse bibliska historier som utmynnade i att världen vi lever i – och dess skapare (om man nu vill tro på en sådan) – är idiotisk och ondskefull. Jo men tack, det visste vi redan.
Tillägg: Trodde att Svart krabba med Noomi Rapace kanske, kanske skulle kunna vara något. Men alla pratar om ingenting och låter som om de sitter på en spik medan de blaha-pratar och lyckas samtidigt sluddra så mycket att man måste ha undertexterna igång för att begripa vad de (inte) pratar om. Gav upp efter 30 minuter.
Jesus wept, it’s all so depressing!
Det enda andningshålet just nu, för mig åtminstone, är Derry Girls på Netflix, som jag kan se precis hur många gånger som helst. Tror jag. Så när kommer tredje och sista säsongen? Snälla, snart! Säg att den kommer snart!