Svägerskan ville skicka fotografier på sin hund, men de var för stora för mailprogrammet (hunden är verkligen stor – och charmig = mycket fotograferingsvärd) så då föreslog jag ”molnet” som en lösning.
Reaktionen blev inte så entusiastisk. Så klart: Det är inte så värst superlätt att från alla håll och kanter höra hur enkelt det är att använda molnet när man själv aldrig har gjort det och stöter på megapatrull redan i fasen då ett konto ska registreras. Been there, done that, seen that. Sworn at that. A. Lot.
Men. Då får man minnas Moses .
Förresten är det viktigt att hålla koll på tekniska ting, även om de är flera decennier gamla och särskilt om man likt svärmor råkar hamna på sjukhus och tvingas ligga där i eget rum och stirra på en svart tv-skärm dagarna och kvällarna i ända därför att personalen vägrar lyssna (av högst obegriplig anledning) på att fjärrkontrollens batterier troligen behöver bytas. ”Nej, de är redan bytta. Det är knapparna i fjärren som ’glappar’.” I sådana fall är det mycket, mycket bra att kunna påpeka att även om batterierna kanske har bytts så kvarstår frågan NÄR de byttes, och hur nya de ”nya” batterierna egentligen var. Hoppas att jag aldrig blir så gammal att jag hamnar på sjukhus i händerna på personal som låter sig styras av lättja eller vad det nu kan ha varit frågan om. För till skillnad mot svärmor kommer jag inte att ha några barn och ingifta släktingar som dyker upp när smittrisken och besöksavrådan äntligen hävts för att hjälpa mig i kampen mot ”vården”.