Trampade iväg till Sisjön i akt och mening att hitta salvia eller nåt annat lila och väldoftande som humlor och bin kan tänkas gilla nu när de egna planteringarna inte riktigt burit den frukt som önskats. Även om humlor inte varit sådana otroligt söta små djur hade man ändå varit tvungen att hjälpa dem och alla deras pollinerande insektsvänner så här i torkan.
Om jag haft vett på att ta bilen istället skulle jag ha köpt rosenstav. I biffiga krukor stod de där i Plantagens utomhusavdelning alltmedan humlor, bin och fjärilar trängdes som tokiga kring växtexemplarens vackra färg och ljuvliga doft.
På andra plats i surrig popularitet kom krukorna med temynta – som jag lyckades få med mig ett par exemplar av när de väl evakuerats av smålivet.
Nu står inköpen hemma på balkongen där de besöks av de efterlängtade humlorna (hittills bara åkerhumlor, vad jag kunnat se). Jag försökte plåta de små pälsbollarna, men de är så flitiga att de bara blir till ett gulligt sudd på den förnämliga men långsamma kamerans plåt.
Enklare då med temyntorna. De håller sig något så när i skinnet, även om de gärna dansar loss i vindpustarna och grumlar sig i konturerna. De rackarna. Men underbart luktar de i alla fall, det anser både humlorna och jag.
