Lyssnade med intresse på John Connolly, författare av 27 romaner, som i The Bestseller Experiment-podden förklarar varför han är skeptisk till skrivarkurser och skrivarcoacher: Man lär sig skriva böcker genom att läsa mycket (och väl) på egen hand, därefter skriva och begå misstag, lära av sina misstag och begå nya misstag.
Enligt Connolly finns det inga universella regler för hur en bok blir till. Var och en måste hitta sin egen lösning. Han sammanfattar det väldigt avväpnande … och inspirerande: ”Every book is a failure.” Med det menar han att varje bok som skrivs, hur bra den än är, alltid skulle ha kunnat göras bättre. Så hur veta när man ska sluta putsa och gå vidare?
Connollys råd är att man ger sig själv en deadline, skriver varje dag och inte låter sig förledas av nya idéer när man kör in i tegelväggen som tornar upp sig efter ca 20000-40000 ord. Det är ungefär då alla börjar misströsta och tycka att det pågående projektet är vettlöst skräp. Men när man nu fått veta att alla har en tegelvägg på sin väg mot avslutat projekt bör reaktionen i misströstande läge aldrig vara att påbörja ett nytt projekt och hoppas att detta ska leda till ett bättre resultat (ack hurusom ofta har jag själv icke låtit mig förledas till denna luciferska lösning!). Lösningen bör i stället vara att envist skriva färdigt det man håller på med.
Slutsats: Läs, skriv, begå misstag, ta lärdom, avsluta. Läs, skriv, begå nya misstag, ta lärdom, avsluta. Läs, skriv, begå…