Idag har jag åkt ett pyttemini-Vasalopp på gymmet och därför gjort mig förtjänt av blåbärssoppa och ostmacka. Hävdar jag bestämt.
Detta alltmedan jag försöker förkovra mig i hur man klipper får. Bra att kunna, tänker jag, inför helgens uppdrag i bräkande miljö. Det planerade bilmekandet går därmed bort. Tror ändå att det är kört med vår gamla kärra. Motorn är suverän och stadgan på vägen likaså, men när den plötsligt inte vill släppa in en genom förardörren och dessutom bråkar när man ska vrida om startnyckeln, ja då är det helt klart detsamma som ett frammuttrat ”låt mig få gå i pension för bövelen”.
Ska bli, kära skrälle. Härda bara ut i några veckor till. Snäll och fin nu, snäll och fin…
I övrigt tänker jag belöna mig själv efter arbetsdagens slut med en omtittning på Klaus, en mycket stiligt animerad och finurligt hopknåpad berättelse om jultomtens tillblivelse. Innehåller lagom nivå på konflikterna, stillsam magi och påhittiga infall. Går att se på Netflix.